En sarjad Johanna
Semestern har i alla fall varit helt fantastiskt. Men det visste ni ju redan. Sedan sist har vi varit runt cape point och lekt med pingvinerna samt byggt stentorn på Godahoppsudden. Ska bli spännande att se om det står kvar nästa gång jag är där. Sen var vi till Stellenbosch och bodde på ett urmysigt hotell en natt och var på en liten vinprovning. Stellenbosch är en lite stad 40 minuter från Kapstaden som ligger mitt i (och med mitt i den här gången menar jag verkligen MITT I) vindistriktet. Om ni går till systembolaget kan jag ju nämligen lova att det inte är svårt att hitta vin från Sydafrika och en hel del görs här i krokarna. Runt Stellenbosch finns tydligen 129 registrerade vinframställare. Och det är inte så vansinnigt stort område. Hur som helst var det väldigt mysigt både i stan och på vinprovningen. Fick med oss en specialitet hem också som det ska bjudas på om ni någon gång kommer på besök.
De sista dagarna har gått i slöhetens tecken. Har varit en sväng på stranden och besökte även Gordon Ramsey's restaurang i stan. Det var en upplevelse för två fattiga studenter från Sverige vill jag lova. Ett urtrevligt ställe var det och inte alls alltför snoffsigt, även fast det såklart var rätt - snoffsigt. Gott var det också, och det är ju alltid ett plus.
Men nu har han åkt och jag känner mig sarjad. Känns faktiskt lite som om någon har tacklat in mig i någon sarj nånstans och sen hoppat på mig lite. Därefter har någon tagit på mig min rutiga pyamas och slängt ner mig i sängen, och här ligger jag nu och gråter en tår. Men i morgon börjar skolan igen på riktigt så då är det väl bara att köra gissar jag.
Men nu måste jag ägna mig åt annat. Vännerdvd:n sätter inte på sig själv om man säger så.
Saknar er alla där hemma ska ni veta!
Ett bra bevis på att du lycklig med din Fredrik är ju att du saknar honom. Ju mer du saknar, ju bättre är det! Här kommer en dikt från min ungdom:
Längtan ger själen vingar
Längtan ger livet färg
Längtan ger kraft och betvingar
tillvarons högsta berg
Du ska veta att jag tänker på dej Johanna. Du är fantastisk som vågar detta äventyr. Du växer flera meter kram mormor
Härligt att ni haft det så bra! Matilda hälsar så glatt - hon har lämnat det surmulna stadiet och ler nu glatt åt det mesta! Hon är ursöt, din "namne".
Gumman! Söta fina du!!! Usch, jag vet hur ont det där gör och jag vet också hur mycket man tänker på alla inten och hur låmgt det är till nästa - men avskedet är värst! Det rycker ut en del av hjärtat och lämnar ett blödande sår, men tro mig när jag säger att det kommer att gå galant! Fokusera på hur fantastiskt ni haft det och på er kärlek till varandra och sen går tiden lika fort vare sig man är med eller utan varandra. Innan du vet ordet av så står du på Arlanda och pussar på fina karl och ditt hjärta är överläkt! Saknar dig gumms! Du är grym - du vet det va?! PUss
