Framme

Om ni undrar om jag kom hem säkert så vill jag bara meddela att så är fallet! Jag är hemma! Och Sverige är fruktansvärt vackert ska ni veta. Tänk på det nästa gång ni tittar ut genom fönstret, att vi bor faktiskt i det vackraste landet i världen. Jag är ju så berest numera, ha.

Tanken är väl att det inte ska hända så mycket mer på den här bloggen nu. Jag ska skriva ut den och sätta den i en pärm så jag har. Jag vet att det kanske inte bara har varit superduper-historier, men det var ju inte heller någon semester. Jag bodde ju faktiskt där. Men jag hoppas ändå att ni uppskattat den lilla bloggen, annars har ni ju hur som helst vetat att jag levt.

Men nu är jag hemma, inte längre borttappad. Jag vet var jag är och hör hemma. Och det är precis HÄR!


(Varning: långt inlägg) - SLUTET!

Så, nu är jag klar! Jag är färdig. Jag har avtjänat min tid i Kapstaden (jag tror att man kan säga så även om man inte blivit tvingad att vara på ett ställe). Nu ska jag åka hem!

Sista dagen spenderar jag på flygplatsen. Tjejerna åkte till Johannesburg 10.15 idag, så vi åkte hit 7.45. Jag reser 20.10 ikväll. Men jag kunde ju lika gärna sitta här och vänta som hemma. Plus att jag sparade massor av pengar på taxiresan. Vill ni veta hur ofta de meddelar att de tar hand om obevakat bagage? Ungefär en gång var tionde minut, så jag är nu oerhört medveten om att jag måste hålla koll på väskorna. Runt 16.00 idag kommer jag vara paranoid, med råge. Angående väskorna förresten väger en stor del av mitt liv ca 35 kg, så ni vet.

Om jag ska sammanfatta lite då.

- Jag kan börja med att jag inte förstår ett dugg. Har jag varit här i fyra och en halv månad? Har jag verkligen det? Är ni säkra? Men samtidigt kan jag inte förstå att den här dagen äntligen har kommit. Och eftersom jag längtat så så måste jag ju ha varit borta ett tag. Det går inte ihop riktigt i huvudet, jag känner mig ovetandes. Jag tycker inte om det. Men jag är i alla fall oerhört glad över att åka hem, ungefär lika glad som jag är över att jag åkte hit. (På gränsen till tårar här nu, men några säkerhetsvakter står och tittar konstigt på mig så jag försöker låta bli).
- Jag har förstått att jag fått göra något som många människor inte kommer i närheten av. Och det är jag tacksam för. Och jag har fått åka till ett land som har allt, men som alltför sällan har möjlighet att berätta det. Men jag har förstått att nyckeln till att förstå alla världens problem går att finna i Sydafrika. Problemet är bara att det inte går att förstå.
- Jag vill åka hit för att få perspektiv, för att lära om mig själv och om mitt liv. Jag här lärt tusen gånger mer än jag hoppades på. Jag vet min plats på jorden och jag vet hur mycket jag ska uppskatta den. Världen är tydligen inte Sverige, men Sverige är underbart.
- Jag har träffat superhärliga människor, samt mindre härliga människor.
- Jag har också fått lära mig att jag har världens bästa pojkvän. Vi trodde båda att det här skulle bli pest och pina. Det hade vi rätt i, men det vi inte visste var hur bra det skulle gå. Jag visste att vi var starka, men jag visste banne mig inte att vi var så starka.

Så vad har jag då gjort de här långa, men ändå korta månaderna. 19 gigabyte bilder säger väl att jag gjort en del antar jag men höjdpunkterna har varit:

Soluppgången vid Cape Ag'hulas (stavas antagligen inte så).

Cape point

25-års kalaset och Jens gudomliga cheesecake

Goldfish (som jag kommer tvinga alla att lyssna på, och ingen kommer antagligen gilla det...)

Goldfish i Kirstenbosch!!

Stranden såklart

Besöken!

Och slutet Cederberg, som verkligen var något av det vackraste jag sett.

Därmed checkar student nummer 3066788 vid University of the Western Cape ut och återgår till att vara gamla hederliga Johlu522 vid Linköpings universitet!!!

Vi ses på andra sidan ekvatorn!

Helt underbart ställe

Nu är jag tillbaka i Kapstaden. Har varit två nätter ute i ödemarken. Och då pratar vi ödemarken. När telefonen fick mottagning igen såg jag att en (tydligen) orolig pojkvän hade ringt. Han undrade om jag hade dött. Det hade jag inte. Så ni vet.

Det var i alla fall helt underbart där ute. Sandstensklippor formade av väder och vind och enorma vidder. En enda grusväg med inte alltför bra underlag så vissa sträckor var det växel ett som gällde. Men vackert var det.

Nu sitter jag i ett annat hus, holländskornas. Här ska jag sova inatt och imorgon och sedan bär det av mot varma Sverige igen. Jag längtar ska ni vet, så ofantligt mycket! Men först ska morgondagen avklaras, och det står en hel del på programmet. Bland annat det där museumet som vi inte tog oss till i söndags. Vaxa benen ska jag också, så jag är fin när jag kommer tillbaka.

Men nu ska jag umgås!

Nr 3 Bishop Road

De senaste 17 veckorna, ungefär, har nr 3 Bishop Road, Observatory Cape Town varit mitt hem. Detta är sista natten här. Det har varit ett helt underbart ställe att bo på. På gatan utanför har man den här utsikten.


I detta hus samt väldigt färgglada matrum fyllde jag 25 år!


Och här har jag fått mina första bed bugs-bett. Men de tänker jag inte visa någon bild på.

Det har hänt en hel del andra roliga saker här i huset också, men framföra allt så har jag som sagt bott här i fyra månader av mitt liv. Därför känns det lite sorgligt. De kommande två nätterna ska jag spendera uppe i bergen och därefter blir det två nätter hos holländskorna (det känns som jag redan har berättat det). Sen blir det Sverige och Kaptensgatan 19 A i Linköping. Underbart! Men Kapstaden kommer alltid finnas där!


Sicken miss

Höhö, så mycket för min planeringsförmåga. Vi skulle gå på museum idag och jag segade mig upp ur sängen. Någon form av förkylning har börjat spöka så jag sov inte så gott inatt. Men jag tog mig upp, tog en dusch, väkte Jenny och tittade på museumets hemsida. Stängt på söndagar. Nej!

Så då blir det till att packa istället. Kanske mer produktivt men absolut inte lika roligt. Men ska börja med en tallrik havregrynsgröt och en kopp te.

Det är jag som är fixarn'

Fredag = fixifixdag

Semester är ju inplanerad måndag till onsdag och jag fixart'. Har ringt och pratat med turistbyråer och diverse boenden. Vi ska åka till ett naturreservat, typ, uppe i norra Western cape och där ska vi mest hänga och kanske vandra lite. Får jag och Rose som vi vill ska vi kanske köra lite hästridning också, men Jenny blåvägrar. Men skam den som ger sig, och eftersom det är jag som är fixarn' så har hon faktiskt inte så mycket att säga till om. Eventuellt kan hon få köra mountain bike bredvid. Det enda problemet är att vägarna tydligen inte är så bra, och eftersom vår bil inte heller är så bra så vet vi inte riktigt hur vi ska lösa det här. Får kanske ta den lilla säkra rutten istället för den långa, lite mer riskabla. Jag vill ju gärna inte bli fast ute i ödemarken med en punktering och missa flyget hem. Men å andra sidan är jag uppvuxen i Siljansnäs och ärligt talat, hur mycket sämre kan vägarna bli?

Utöver det har jag köpt blommor till min tenniscoach. Nu är det bara att hoppas att han är där när jag kommer. Annars blir det ju lite tråkigt.

Nu ska jag börja packa, i alla fall på papper. Det är en riktigt klurig logistik att få ihop det här med en flytt (vi bor sista dagarna hos holländskorna om jag inte sagt det), en semester, och en massa saker som jag nog antagligen inte behöver igen - typ shorts. Har jag sagt att det är kallt här? Men som sagt fix var mellannamnet idag.

Sen ska jag simma också!

Hit beger vi oss!


dan före dan

Imorgon har jag den sista examen!!!

Buller och bång

Imorgon var det ju dags för sista examen. Idag tyckte vår hyresvärd att det var dags att byta tak på huset. Sådana saker är inte tysta i Sverige och de ar garanterat inte tysta i Sydafrika, antagligen eftersom det råder en enorm brist på vindar och isolering i landet. Det kommer bli en bra dag idag!

Tänkte väl

Jo, det hade gått lite för bra hela tiden för att det skulle vara sant. Jag har kunnat räkna antal kackerlackor i huset på en hand, antal myggbett jag fått kommer jag inte ens ihåg (kan det vara noll) och inga elaka busar har varit i madrassen och härjat - till nu. Eller nåt. Jag vet inte hur och jag vet inte när, men under de två senaste dagarna har jag dragit på mig tjugo bett på kroppen. Och jag vet att det är just tjugo för jag har gjort en runt ring runt varje med en bläckpenna och räknat dem. Nu gjorde jag inte den runda ringen för att kunna räkna dem (det hade gått ändå) utan för att se om fler dyker upp på ett mystiskt sätt. Det borde vara så kallade bed bugs som är orsaken, men eftersom jag har en luftmadrass är det tveksamt. Hur som helst så har täcket tvättats, filtar och sängkläder likaså. Madrassen ska få sig ytterligare en omgång med damsugaren och sen hoppas jag återigen på ett mirakel. Hade ju inte tänkt komma hem och se ut som om jag fått röda hund. Har inte så lust att gå och klia mig hela tiden heller. Det blir i alla fall till att spraya (heter det så?) resväskan med insektsspray och tvätta allt som ska i den innan packning - på fredag alltså enligt tidigare redovisade planering.

Jobbigt!!!

Nu är det bara upploppet kvar

Internet fungerar återigen på nr 3 Bishop Road. Det var på tiden. Det dog i lördagskväll så vi överlevde två dygn utan det. Det hade varit smart att studera då men istället har jag tagit mig igenom åtta avsnitt av "på minuten" från P1 som jag laddade hem tidigare. Har ni inte lyssnat på det förut så är det bara att sätta igång. Bara att ladda hem från P1:s hemsida eller från iTunes store. När avsnitten tog slut har jag lyssnat på dem igen och skrattat lika mycket. Hag jag gått och blivit lättroad här i Afrika?

Annars har jag tio dagar kvar nu. Det är ju helt vansinnigt! Och alla dagar har någon form av planering också så tiden kommer bara rinna iväg. Och eftersom jag gör allt just nu för att slippa läsa mina antropologi-artiklar (om jag inte har sagt det förr så säger jag det nu: antropologi är det mest meningslösa jag någonsin sysslat med!) tänkte jag delge er denna planering:

Tisdag-torsdag: Plugg. Sista exam 16.30 på torsdag. Därefter blir det nog bara middag och lugnt.
Fredag:Packdag. Det behövs en strategi och den skall utformas under denna dag. På kvällen ska vi ner till long-street och äta middag och dansa
Lördag: Matmarknad med allt gott ni kan tänka er på förmiddagen. Mera packning på dagen och Pancho's på kvällen.
Söndag: Museumdags. Måste ta mig till District 6 museum innan jag åker. Det handlar om det område nere i city som totalt tömdes på sin befolkning för att apartheid regimen tyckte det var en bra idé.
Måndag: Avfärd på minisemester till Cederberg mountains, ett fint naturområde tror vi. Det är väl inte världens mest planerade semester än så länge.
Tisdag: Cederberg
Onsdag: Hemfärd från semestern och gå på konsert med våra vänner på kvällen (Konsert är här lika med en litet ställe längre bort på gatan som serverar god afrikansk mat och har en liten scen där de sitter och spelar musik. Sen blir det till att säga hejdå till alla efteråt.
Torsdag: Fixa klart allt. Ge iväg kläder som inte får följa med hem, försluta väskan etc. På kvällen bär det av till Stellenbosch för en sista middag med tjejerna.
Fredag: Mitt flyg går inte förrän sent men åker till flygplatsen på morgonen för Jenny och damerna ska flyga till Mocambiqe tidigt. Och då verkade det vettigt att ta en taxi dit med dem lika gärna som att sitta i ett tomt hus och vänta. Avfärd!

Så om jag nu skulle vara frånvarande här på grund av diverse internetproblem, eller att jag flytt landet för att slippa min artiklar så vet ni vad jag håller på med enda fram till att jag landar på svensk mark igen och ska få en efterlängtad kram av Fredrik!

Stress

Internet har legat nere i två dagar hemma och nu fick jag det tillslut att fungera i skolan. Jag längtar hem till stabila telefonledningar igen! Men nu måste jag skynda att få iväg nödvändiga e-mail och ladda hem nödvändiga radioprogram!

5/6

Tjoho. Nu har jag bara en usling kvar att göra innan det blir dags för minisemester och sedan hemfärd. Till goa gamla Sverige. Morgonens exam gick bättre än den i tisdags, usch och fy vad tråkig den var. Jag är mycket rädd, om inte övertygad, att jag måste försöka mig på en deal med läraren för att hon inte ska underkänna mig, och jag ska slippa betala tillbaka 50 000 kronor till CSN. Jag är nämligen inte kvar i landet när omexamen går, så det blir lite klurigt att göra den.

Nu är jag i alla fall i skolan. Jenny och Elizabeth gör exam i tre timmar, min tog 45 minuter. Så jag ska vänta. Roar mig med att ladda hem P3 dokumetärer på skolans gratisnät. Datorn att det skulle ta sju timmar att ladda hem en dokumentär, bra nät det här. Men jag är optimistisk. När datorn tagit sitt förnuft till fånga ska jag gå och simma. Sen ska jag vara ledig i en hel vecka till det sista eldprovet.

Idag, exakt på dagen, är det två veckor kvar här. Ju närmare hemfärd det kommer ju kortare känns det som om jag varit här. Men tittar man i bildmappen på datorn verkar det som jag ändå varit hemmifrån ett tag nu.

Ha i alla fall en underbar fredag alla kära läsare! Saknar er!


Slänger med en bild från vår eminenta bowlingmatch vi hade i hallen härom veckan. Fotboll och vattenflaskor, prima liv!

Minnen

Jag hade två underbara personer på besök i februari. De tog mig till en lång fin strand och när det inte blåste länge så tog de en promenad. Jag lekte paparazzi. Jag var ganska duktig tycker jag!


Jahapp

Det där gick ju skitdåligt. Men nu är jag i alla fall ledig. Så nu ska jag sova!

Ännu en gång gick dagen

Vad har ni gjort idag? Här har det varit fint väder så jag passade på att ställa mig i den enda hörnet på bakgården dit solen når för att sola. Jag gav mig själv en solpaus skulle man kunna säga - i tre minuter. Sen gick jag in och läste igen. Är jag bitter? JA! Då har vi avklarat det så det inte behöver uppstå några frågetecken och funderingar hemma de svenska stugorna.

Men jag har varit duktig, tagit mig igenom dryga 60 A4 med sex powerpoint-slides på var papper. Det blir i runda slängar nästan 400 slides det. Oerhört tveksamt att jag kommer ihåg något dock, så jag hoppas på mirakel eller att tentatanten som skulle tagit med sig exampapperen till skolan imorgon glömmer dem. Då kan det gå riktigt bra.

Nu är jag i alla fall så trött så jag somnar sittande, men har inte tid att sova riktigt än. Funderar därför på att ta bilen till McDonald's och inhandla en McFlurry i drive-through'n. Det borde sätta sprätt på hjärncellerna igen.

Slänger in en bild på sängeländet också, om det fungerar...


Observera det vackra (och hela) kaklet i bakgrunden...mhmm

Ett liv i Sydafrika, del 5

Jag tänkte uppdatera er på hur det fungerar med sängar här i Afrika för tillfället, speciellt då min säng. Numera sover jag på en luftmadrass placerad på min säng. Orginalmadrassen har skaffat sig en vulkankrater mitt i sig vilket gör att komforten är diskutabel = obefintlig. Till detta hör de oisolerade väggarna och fönstren samt en inte alltför värmande temperatur under nätterna. Det gör att jag i natt sov i dubbla pyamasar, två filtar i sängen (en under mig och en runt mig) samt ett täcke över hela kalaset - på en luftmadrass alltså. I sverige kallas det camping. Här kallas det nog ändå rätt hygglig standard faktiskt.

Nu...

har jag avklarat två av sex exams. På tisdag har jag gjort två till. Då ska jag återgå till att bli människa igen. Nu ska jag gå och vila innan jag har tagit på mig två timmar av att vara social ikväll. Vi får se hur det går, jag kan somna.

Var tog hon vägen?

Mitt gamla glada och livfulla jag har försvunnit - totalt. Kvar är en person som går upp ur sängen och (ibland) byter från pyamasbyxorna till mjukisbyxorna innan hon tar sig de 4 decimetrarna från sängen till skrivbordsstolen. Efter det sitter hon där hela dagen. Hon läser och läser och tar någon paus ibland för att gå på toaletten. Tydligen tar hon också paus för att hämta ät- och drickbara saker för runt omkring mig ligger nu en tom chipspåse, ett glas för äppeljuice, en tom tallrik, en burk med fanta (tom), en take-away låda (som jag inte ens hämtade själv utan skickade iväg norrbaggarna att fixa), några flaskor vatten och ett tuggummi-paket. Jag vet att jag borde ta kort på eländet, men jag skäms nästan.

Själv sitter jag med ett hår som inte sett shampo sen Stobrittanien hade kolonialiserat Sydafrika, en tröja som sett tvättmaskinen på minst lika länge och ett par tofflor som är minst fem storlekar för stora. Det enda positiva är att jag har ett par nya glasögon, men skimret av dem dränktes ganska snabbt av glåmigheten från allt det andra.

Jag studerar till exams om ni inte förstod det och förväntar mig absolut ingen förbättring av läget eller humöret förrän tidigast nästa fredag. Det betyder en vecka kvar. Jag lär i alla fall spara in på shampokostnader...

Gav upp, kunde inte stå emot

Ni vet hur man ibland egentligen inte gillar godiset som ligger kvar i påsen men tillslut så knäcker man sin mur av självbehärskning och äter upp det ändå. Antar att det är som tortyr också, tillslut ger man upp. Inte för att jag vill jämställa min vistelse här med tortyr, men nog är det nästan nära när det gäller knäckebröd. En knäckebrödsmacka har legat högt upp på önskelistan alltför länge nu. Jag har stått och tittat på paket på spar i en oändlighet och försökt lista ut på innehållsförteckningen om det är knäckebröd som gömmer sig innanför plasten, men det verkar mest vara kakor alltihopa så jag hade gett upp. Tills idag när jag hittade ett paket på Pick'n'pay som jag var säker på innehöll det jag så länge längtat efter. Dock var det ett paket som så väl representerar de där äckliga godisbitarna på boten av godisskålen, de där man egentligen inte vill ha - fast man så gärna vill. Så jag gav mig, bröt mina principer och är nu "stolt" ägare av


ett paket Wasa knäckebröd. Det gör lite ont i hjärtat, men ändå gläder jag mig så vansinnigt till efter min lilla lässtund jag snart ska ha - när det är dags för första knäckebrödsmackan. Men det är engångsföreteelse. När jag kommer hem blir det Leksandsknäcke som vanligt!

Ps. Vansinnigt dyrt var det också!

Mors dag?

Jag håller på att frysa ihjäl tror jag. Det är tio små isklumpar som försöker få fram det jag har att säga - det går, men det går sakta. Det jag ville säga var grattis på mors dag mamma, trodde jag. Ringde henne och allt. Hon blev väldigt förvånad, vilket var konstigt (hon brukar nämligen ringa upp själv och be en gratta henne på hennes dagar). Hon sa något om senare i Maj och efter någon minuts undersökning fick jag reda på att det stämde alldeles utomordentligt bra, förutom i resten av världen. 30 maj är det tydligen dags i Sverige. Här är det faktiskt Mors dag idag, och jag har från rätt säkra källor hört att så är fallet både i USA och Holland. Troligtvis även i Tyskland.

Så grattis världens bästa mamma på sydafrikanska mors dag!!

Tidigare inlägg
RSS 2.0