ikapstaden

Vad gör Sydafrikaner på sin fritid? Bra fråga. För det första tror jag inte att de har så mycket fritid egentligen. Eller jo det har dem. Skulle väl mer säga att de har en hel del fritid, eftersom tempot inte är så högt jobbar de en del - men även jobb innebär ju en hel del fritid. Jag kan i alla fall konstatera en sak:

Under den fritid de har sysslar svarta och vita med väldigt olika saker. Det är tragiskt, men sant. Jag tror att det är vid underhållningstillfällen jag har stött på de största klyftorna.

Men jag skulle nog vilja säga att musik och sport är populära underhållningsformer. Idag till exempel har vi varit på konsert. Jag har skrivit om stället förut, Kirstenbosch heter det. Det är en botanisk trädgård som varje söndag under sommarhalvåret (för jo, det är vad det är här) har en solnedgångskonsert. Idag var det GoldFish på schemat (jag ja, jag är medveten om att jag tjatat om detta tidigare också). För vårt lilla gäng är i alla fall GoldFish något av det bäste vi upptäckt i Sydafrika, idag var faktiskt min tredje konsert på ca fem veckor. Det känns lite som om jag börjar känna dem nästan. Jag och de andra tre- till femtusen andra som var där idag. De tre- till femtusen andra vita som var där. För svarta människor fanns det inte gott om vill jag lova. Bild lånad från google (eftersom det tar sån tid att fixa upp mina bilder här hemma):

De svarta, de spelar fotboll. Lite överallt. Jag ska inte kalla mig någon expert på det sydafrikanska folket, men fotboll är helt klart för den svarta befolkningen. Vi spelade på gatan när vi var i kåkstäderna. När vi och några amerikaner spelade på en gräsplätt utanför Spar några kvällar fick vi genast besök av fem svarta pojkar, som var ungefär femton gånger snabbare än mig kan jag lova.

De vita spelar kricket.

De svarta fixar ett provisoriskt utedisko och grillar lite mitt i kåkstäderna. Plus att de dansar - bra. Och traditionellt. Magdans och hela tjofaderullan. De vita står och hoppar framför scenen på en GoldFish konsert. Som kostar pengar. I vackra omgivningar.

De svarta spelar fotboll i dammet bland ett och annat koben som ligger och ruttnar.

Men nu ska jag väl också vara ärlig att säga att detta inte är absolut. Inte alls. Ibland hittar vi någon vit som kan svänga på höfterna och faktiskt kan klappa i takt, medan vi hittar en svart som är på GoldFish (Serge följde med oss). Det är inte absolut, och det är inte oföränderligt. Det har hänt mycket de senaste åren tror jag (har ju inte varit här så länge) men jag kan däremot säga att det finns mycket kvar att göra.

Men sport och musik i alla fall, det gäller hur som helst för alla.