ikapstaden

Jag är fullkomligt övertygad om att det är ett riktigt ord, träningsvärkstisdag alltså. För idag är det tisdag och jag har en faslig träningsvärk. Och jag antar att ni vill veta varför.

Jo, i söndags tittade jag på bilder från stranden och konstaterade att min svenska vinterkropp inte är vänlig för omgivningen att visa i bikini. Därför (och för att jag mår så mycket bättre då såklart) måst jag börja träna. Därför var jag ute och sprang igår.

När jag sen kom hem från löpturen hade jag en ansiktsfärg som skulle gjort varenda rödljus i Kapstaden avundsjuk, och det är några stycken vill jag lova (kanske var det därför varenda ett av dem bråkade med oss på vägen till skolan idag - avundsjuka). Hur som helst, väl innanför dörren och mäkta imponerad över mig själv frågade Sam (amerikan) om jag skulle med och vandra lite. Upp en liten vända på berget bara. Troligt, sa jag med mycket mycket ironi i rösten - och följde med. Så upp det bar till ett memorial ställe ovanför där vi bor. Inte så långt, men rätt så brant. Slutade med att mina ben totalt var ute och, mer eller mindre, gick i tre och en halv timme. Och det slutade såklart i träningsvärk idag. Har nog inte rört mig på tre månader innan det. Idag är jag i alla fall vansinnigt stolt över mig själv.

Idag ska jag simma en sväng och sedan signa upp mig på att börja spela tennis, hoppas jag. Är peppad som bara den i alla fall på att ge pappa och bröder en match när jag kommer hem!

Men innan jag får ägna mig åt sådana förlustelser ska jag gå på föreläsning och göra något slags skrivtest, och jag är inte så peppad för det. Mina skrivkunskaper i engelska skulle helt klart kunna vara bättre. Men det är väl därför jag är här.

En bild från helgen. Dansar med några flickor i Nyanga - township.

Mer hann jag inte med nu.