Vardag
Jag tittade igenom mina inlägg lite här på bloggen och konstaterade att de som läser för att få höra om de stora äventyren helt klart har hamnat fel. Och jag tror det är lite meningen också. Jag är ju inte här på någon direkt semester utan tanken är väl mer att jag faktiskt ska bo här, plugga här och leva ett liv här. Och jag är ledsen att säga det, men mitt liv är inte sådär vansinnigt händelserikt =)
Idag har jag inte gjort många knop till exempel. Frukost på Obz café någon gång runt tre (english breakfast för enorma 20 kronor, satt precis där den skulle), hyrt tre filmer, tittat på två filmer och suttit och skvallrat i vardagsrummet. Alltså ganska vanliga saker som händer även i de flesta svenska hem. Det mest upphetsande som hände var nog den gigantiska kackerlackan som Rose dessvärre upptäckte i en av korridorerna. Det resulterade i att Rose sprang efter den lilla rackaren med en sko och Jenny stod på armstödet till soffan och skrek "kill it, kill it, kill it" i en ton som de tre tenorerna bara kan drömma om att träffa. Det hela slutade däremot med att Rose misslyckades, Caroline (amerikanskan) kom ut från sitt rum (eftersom Jenny inte längre kunde få fram ord utan bara skrek) och tog över skon och jakten och jag gick ut i hallen för att slippa se skiten och slippa höra skriken (som om de gick att undgå). Efter ca femton försök med skon fick Caroline i alla fall död på den och gav den en enkelbiljett ner i toaletten. Slutet gott, allting gott - för alla utom för kackerlackan.
Det jag i alla fall tänkte få fram med detta inlägg var att det kanske inte händer så mycket oerhört spännande i mitt liv här, men jag hoppas ni vill läsa ändå. Och har ni några frågor eller önskemål är det ju bara att låta mig veta så ska jag göra allt jag kan för att göra mina läsare nöjda. Å, vi kanske ska ha en frågestund för det är väl så man gör i bloggsfären? Jaja, nu ska jag gå och knyta mig i alla fall i min säng, vars madrass lite väl mycket liknar något av halm som fanns i Sverige i början av 1900-talet. Perspektiv får bli nattens ledord. God natt!!!
Idag har jag inte gjort många knop till exempel. Frukost på Obz café någon gång runt tre (english breakfast för enorma 20 kronor, satt precis där den skulle), hyrt tre filmer, tittat på två filmer och suttit och skvallrat i vardagsrummet. Alltså ganska vanliga saker som händer även i de flesta svenska hem. Det mest upphetsande som hände var nog den gigantiska kackerlackan som Rose dessvärre upptäckte i en av korridorerna. Det resulterade i att Rose sprang efter den lilla rackaren med en sko och Jenny stod på armstödet till soffan och skrek "kill it, kill it, kill it" i en ton som de tre tenorerna bara kan drömma om att träffa. Det hela slutade däremot med att Rose misslyckades, Caroline (amerikanskan) kom ut från sitt rum (eftersom Jenny inte längre kunde få fram ord utan bara skrek) och tog över skon och jakten och jag gick ut i hallen för att slippa se skiten och slippa höra skriken (som om de gick att undgå). Efter ca femton försök med skon fick Caroline i alla fall död på den och gav den en enkelbiljett ner i toaletten. Slutet gott, allting gott - för alla utom för kackerlackan.
Det jag i alla fall tänkte få fram med detta inlägg var att det kanske inte händer så mycket oerhört spännande i mitt liv här, men jag hoppas ni vill läsa ändå. Och har ni några frågor eller önskemål är det ju bara att låta mig veta så ska jag göra allt jag kan för att göra mina läsare nöjda. Å, vi kanske ska ha en frågestund för det är väl så man gör i bloggsfären? Jaja, nu ska jag gå och knyta mig i alla fall i min säng, vars madrass lite väl mycket liknar något av halm som fanns i Sverige i början av 1900-talet. Perspektiv får bli nattens ledord. God natt!!!
Kommentarer
Trackback
