ikapstaden

Nu åker jag om två dagar och jag borde var nervös. Det kommer små puffar av förväntan ibland och ibland är det puffar av rädsla, men nervös? Nej, jag tror faktiskt inte det. Men jag tror jag vet varför jag inte är orolig, jag vet helt enkelt inte vad jag ska vara orolig för. Eftersom jag inte har en blekaste om vad jag kan förvänta mig av the mother city så kan jag inte heller fantisera ihop några skräckscenarion. Det mest fantasifulla jag kan komma på är att planet ska krascha, men jag är inte flygrädd så jag kan inte ens lyckas intala mig det. Så på något sätt känner jag mig cool lugn och tycker mest att det är dags att det hela ska dra igång nu. Vilket det ska snart. Väskan är till stor del färdigpackad, jag ska ner på stan och växla lite pengar och köpa några småsaker. Inte långt kvar alls.