ikapstaden

Vi har tagit oss fram till ett inlägg om den Sydafrikanska polisen. Först kan konstateras att det finns en hel del av dem. Det går inte en dag utan att man ser minst tre polisbilar (förutom de dagar man bara stannar inne då, men då hör man vanligtvis i alla fall en).

Sedan vill jag försöka beskriva dessa bilar. Det närmaste jag kommer är en sådan där gammal poliseskort dragen av hästar man ser i kostymdramor. En låda med lite galler på i stort sätt. Annars finns det nog vissa likheter med de bilar som används för att omhänderta lösa djur. Det är alltså en bil med ett framsäte och där baksätet består av en gallerbur som öppnas som bagageutrymmet. gallerburen är i och för sig täckt av bilplåt, men man ser gallret mycket tydligt genom fönstren. Det ser inte så bekvämt ut där bak.

Men det är ju ingen fara på taket. De som får sitta där har säkert gjort sig förtjänt av det. Det värsta kommer när vi kommer till den tredje informationspunkten, nämligen poliserna själva.

Häromdagen var jag och Florine på polisstationen. Vår bil blev påkörd för en månad sen och vi anmälde det då samma dag. Dock änmälde vi vid "fel" station, men de tog emot anmälan och skulle skicka den rätt. Förra veckan fick vi reda på att de tappat bort den. Så vi begav oss helt enkelt till "rätt" station för att göra en ny. Där inleddes byrokratiska förhandlingar och några smålögner från vår sida (vi åker snart hem, vi har bråttom, vi ska snart lämna tillbaka bilen...) för att få det hela gjort på vårt sätt. Vi lyckades, men det var inte detta som var problemet. Utan mitt i min febrila argumentation med konstapel 1 börjar konstapel 2 ohämmat att stöta på mig. Han avbröt mig och ville ha mitt namn, han avbröt mig för att fråga om jag hade facebook, har avbröt mig och frågade var jag kom ifrån för att sen hävda att han skulle följa med mig tillbaka till Sverige och att jag skulle presentera honom för min familj, varpå han sedan började skrika till alla andra inne på stationen att han skulle åka till Sverige. Han avbröt mig och frågade var jag bodde och sa att han skulle komma på mitt avskedsparty. Jag sa då att jag inte skulle ha nåt sånt för vi ska åka på minisemester, då skulle han följa med oss på den för "det är säkrare att åka runt med en poliskonstapel".

Tillslut lyckades Florine få det vi ville ha, eftersom jag var satt ur spel av den konstant pratande konstapel 2, och vi kunde gå. Men inte förrän herr konstapel 2 hade gett mig mobilnumret till varenda polis som var närvarande i rummet. Väl ute höll jag på och spy, så obehagligt var det. I min värld är poliser de som ska skydda mig från sådana typer. Hur säger man åt en polis som står med ett flin på läpparna och pistolen på höften att sluta och lämna mig ifred? Jag hade väl någon önskan om att de var någorlunda professionella. Tji fick jag.

Kontentan är i alla fall ett nytt motto: Håll mig undan polisen i en månad till så mycket det bara går!