ikapstaden

Vi har tagit oss fram till ett inlägg om den Sydafrikanska polisen. Först kan konstateras att det finns en hel del av dem. Det går inte en dag utan att man ser minst tre polisbilar (förutom de dagar man bara stannar inne då, men då hör man vanligtvis i alla fall en).

Sedan vill jag försöka beskriva dessa bilar. Det närmaste jag kommer är en sådan där gammal poliseskort dragen av hästar man ser i kostymdramor. En låda med lite galler på i stort sätt. Annars finns det nog vissa likheter med de bilar som används för att omhänderta lösa djur. Det är alltså en bil med ett framsäte och där baksätet består av en gallerbur som öppnas som bagageutrymmet. gallerburen är i och för sig täckt av bilplåt, men man ser gallret mycket tydligt genom fönstren. Det ser inte så bekvämt ut där bak.

Men det är ju ingen fara på taket. De som får sitta där har säkert gjort sig förtjänt av det. Det värsta kommer när vi kommer till den tredje informationspunkten, nämligen poliserna själva.

Häromdagen var jag och Florine på polisstationen. Vår bil blev påkörd för en månad sen och vi anmälde det då samma dag. Dock änmälde vi vid "fel" station, men de tog emot anmälan och skulle skicka den rätt. Förra veckan fick vi reda på att de tappat bort den. Så vi begav oss helt enkelt till "rätt" station för att göra en ny. Där inleddes byrokratiska förhandlingar och några smålögner från vår sida (vi åker snart hem, vi har bråttom, vi ska snart lämna tillbaka bilen...) för att få det hela gjort på vårt sätt. Vi lyckades, men det var inte detta som var problemet. Utan mitt i min febrila argumentation med konstapel 1 börjar konstapel 2 ohämmat att stöta på mig. Han avbröt mig och ville ha mitt namn, han avbröt mig för att fråga om jag hade facebook, har avbröt mig och frågade var jag kom ifrån för att sen hävda att han skulle följa med mig tillbaka till Sverige och att jag skulle presentera honom för min familj, varpå han sedan började skrika till alla andra inne på stationen att han skulle åka till Sverige. Han avbröt mig och frågade var jag bodde och sa att han skulle komma på mitt avskedsparty. Jag sa då att jag inte skulle ha nåt sånt för vi ska åka på minisemester, då skulle han följa med oss på den för "det är säkrare att åka runt med en poliskonstapel".

Tillslut lyckades Florine få det vi ville ha, eftersom jag var satt ur spel av den konstant pratande konstapel 2, och vi kunde gå. Men inte förrän herr konstapel 2 hade gett mig mobilnumret till varenda polis som var närvarande i rummet. Väl ute höll jag på och spy, så obehagligt var det. I min värld är poliser de som ska skydda mig från sådana typer. Hur säger man åt en polis som står med ett flin på läpparna och pistolen på höften att sluta och lämna mig ifred? Jag hade väl någon önskan om att de var någorlunda professionella. Tji fick jag.

Kontentan är i alla fall ett nytt motto: Håll mig undan polisen i en månad till så mycket det bara går!

Så jag har väl lite att göra. Ska iväg till skolan en sväng sen och leta efter gamla exams också. Men ikväll ska vi i alla fall ta ledigt och ut och äta och fira att Jenny och Florine har lämnat in en uppsats. Imorgon bitti sen ska vi gå till en marknad och äta frukost och titta lite.

Så godnatt!

Fredagen (April tog ju egentligen slut redan då, men men) började med ett besök på stranden. Vi var väl ungefär de enda, men varmt som stryk var det faktiskt och brännan bättrades på lite. Känner ju ändå någon form av press att vara brun när jag kommer hem (men regn den kommande månaden gör att det kommer bli en utmaning).

Efteråt var det födelsedagskalas för Wilton, en sydafrikans typ med det största hjärta jag varit med om. Kul också att få vara hemma i ett riktigt hus, där folk faktiskt bor på riktigt. Maskerad var det (som jag nämnde i förra inlägget) så jag drog på mig någon form av Lady Gaga outfit, eftersom jag tydligen har blivit känd som Lady Gaga-freak här nere (jag menar bara att det är bra dansmusik). Med mig i bilen hade jag i alla fall emo-Jenny, Audrey Hepburn och en clown. På kalaset träffade vi någon mystisk typ från Star Wars, Asterix och Obelix, vampyrer och jag vet inte allt. Det var trevligt, men blev inte allt för sent innan det var dags att köra hem igen.

För på lördagen var det dags för utflykt. Vi tycker väl att det är dumt att inte utnyttja att vi faktiskt har en bil så vi har nu snart kört runt hela Western Cape (provinsen vi bor i) och tittat. Fast vi har mest åkt bil. Men det är helt klart kul det med. Och jag har sagt det förut men jag säger det igen, det är ett fruktansvärt vackert ställe det här. Det platta havet som sträcker sig ända till antarktis (inte för att man ser det) och sen med ett brant berg direkt där land börjar. Magiskt är det!

Utflyktens mål var annars en marknad i Hermanus (1,5 timmes bilfärd bort). Marknaden skulle tydligen vara jättemysig. Den var helt värdelös! Sen åt vi en rätt dålig lunch och tittade på skor i en skoaffär. Så kul var alltså inte Hermanus, men nu har vi ju i alla fall sett det.

Efter det dog helgen mer eller mindre och inget speciellt har åstadkommits. Eller jag städade bilen och hittade 15 tomma vattenflaskor. Det var rätt kul.

Annars ska jag nu ut på en löptur. Måste passa på när vädret tillåter för väderprognoserna säger att vintern är på intåg med regn och rusk nästa vecka. Vet inte riktigt hur min garderob ska tåla detta, men jag har i alla fall med mig långkalsonger, får väl bli att springa omkring i dem. Men häromdagen var vi faktiskt på stranden och svettades så jag tar det hela med en nypa salt.

Hoppas ni har det bra där hemma i alla fall. Jag måste meddela att jag längtar hem nu, riktigt riktigt mycket. För varje dag som går kommer jag bara på fler och fler saker som jag saknar och älskar med Sverige. Men jag är ändå oerhört glad att jag är här och kan komma på alla de där vardagsundren som man inte vet hur mycket man egentligen tycker om annars.

Men löpning var det. Sen ska jag städa bilen. Jag gissar på att det ligger ungefär 25 tomma vattenflaskor på golvet i den där plåthögen. Plus att vi var på maskerad i fredags, där jag utklädd till Lady Gaga lyckades sprida glitter i hela förarsätet. Ett glitter som nu har spridit sig till hela bilen. Och hela huset mer eller mindre. Det skulle kunna sammanfattas med att säga att den där klänningen glittrar av sig!

Nu har det alltså gjorts en film "om det". Men det är inte rasrelaterat utan de utsatta är aliens. Jag vet inte om jag gått och blivit känslig för att jag varit här ett tag nu men i mina ögon är det hela rätt osmakligt. Inte för att det är ett porträtt av vad som verkligen hände, utan för att det är ett porträtt till en början som sen brakar ut i någon glamourartad hollywoodaction med en bad guy och en hjälte - eller nåt. Och problemet glöms liksom bort. Det kanske inte allt är menat att det ska visa någon form av verklig händelse, men då finns det enda för mycket med som påminner om vad som faktiskt hänt.

Vet inte riktigt varför jag fick för mig att bli filmkritiker plötsligt, men jag ville bara tala om vad jag tyckte om ni någon gång skulle se filmen. Det är en helt okej underhållning i en timme och 40 minuter. Men jag skulle nog känna mig rätt kränkt om jag en gång hade blivit flyttad från District 6 och sen såg filmen.

Slutsats vi kan dra från detta inlägg är nog i alla fall att efter tre månader här har jag påverkats enormt av landets historia. För att vara ärlig så är det här landet ett helt vansinnigt land med en historia och kultur som är helt åt skogen - för att ta det på dalmål. På ett sätt har människorna och samhället kommit långt men på så fruktansvärt många sätt har de inte kommit någonstans alls. Rasismen rasar fortfarande, om än inte uttalat på samma sätt. Segregeringen är enorm. Fattiga lever i stort sätt granne med rika, men de är ändå strikt skilda åt. Alla vill väl jobba framåt men ingen vet hur man ska göra, så istället sitter alla fast i gamla hjulspår som istället för att föra utvecklingen framåt så blir allt bara ännu mer skrivet i sten. Det är komplicerat, men det är verkligheten!

Och det blev inte bättre av att jag tillslut fick ett mail med resultatet från mina datoruppgifter (word och powerpoint). Problemet var att jag inte var med på listorna. Så nu måste jag gå till de sega datormänniskorna och gorma igen. Har gjort det några gånger redan, och det är ju inte min favoritsysselsättning direkt. Efter att det är avklarat ska jag gå och försöka leta reda på resultatet i några andra test. Det borde finnas någonstans kan man tycka, men det är inte säkert. Detta är ju Sydafrika och det här med administration är ingenting som har speciellt hög prioritet.

Sen ska jag gå och köpa min en muffin.

Sen ska jag skriva ett test och HIV.

Sen ska jag spela tennis.

Sen ska jag åka hem!

Nähäpp, nu ville inte internet ladda upp några fler bilder. Då kan man kanske tycka att en del hade räckt. Men men, börjar vänja mig med det här med att inte planera någonting. Man kommer bara bli besviken!

Nu är jag i alla fall i skolan och väntar på föreläsning och tennis efter det. Tennisen blir kul, föreläsning - inte så mycket. Men jag lär ju hålla i lite i alla fall. Fast det är en timme kvar och vet inte riktigt hur jag ska fördriva den.

En helt underbar helg var det i alla fall. Hade önskat att mamma var här bara.

Igår bar det av till Stellenbosch för att titta på fotboll, Ajax Cape Town mot the Free State. Vi såg bara första halvlek, men vi kände oss riktigt Afrikanska. Jag är nästan glad att jag inte är här under fotbolls-VM för de där tutorna de kör med på matcherna gör en helt vansinnig. Man hör verkligen inte sina egna tankar.

På kvällen sen bar det av till Moyo at Spier, en afrikansk restaurang där man får sitta uppe i en hydda i ett träd och äta. Superdupermysigt (tack Rebecca för att du såg till att jag kom dit typ, helt underbart). Målade i ansiktet blev vi också, och sånguppvisning fick vi vid bordet (lite skumt, men trevligt). Maten ska jag inte ens tala om. Jisses vad gott det var. Och från och med nu ska jag sluta underskatta grytor helt klart. Grillat i all ära, men en riktigt god gryta där köttet är så mört så det nästan inte ens finns i munnen är det faktiskt inte mycket som slår. Dessvärre var jag för mätt för att ta en andra gång. Åt i alla fall tre sorters bockar, gemsbock, springbock och en annan bock som jag för mitt liv inte kunde höra vad han sa för namn på.

Sen stupade jag i säng.

Idag har vi precis kommit hem från Crystal pools. En vandringstur upp till några småsjöar uppe i bergen med kristallklart vatten. Urvackert var det och urhurtiga var vi. (Nu har jag faktiskt tränat fem dagar denna vecka, tjoho). Det var dock kallt i vattnet så vi sket i att bada, men tog kort gjorde vi. Dem ska ni få se imorgon!

Nu är jag hemma igen som sagt och stupar i säng en gång till. Tänkte ta mig en tupplur och se om solhuvudvärken kan gå över. Sen ska jag kanske med Rose (världens största AJAX-fan) till en fotbollsarena och se finalen i Nederländska cupen i fotboll på en stor-tv. Eller nåt. Men eftersom jag är nästan helt klar med skolan nu så kan jag ju faktiskt ägna min tid åt sådana oväsentligheter!

Hoppas ni har en fin vårdag hemma. Här är det vinter och jag har fått ränder av solen - inte rättvist va :P

Väl på plats bar det av i raketfart från bilen för att ta det perfekta stället att ligga på i den stora och totalt tomma "parken". Jo, på vår sida dammen fanns det bara vi, och några pensionärer iförda hattar som gick på den avlägsna gångvägen. Det var alltså inte så stor konkurrens om gräsmattan och vi fick vår plats! Perfekt. På tjugo sekunder kom bikinin fram och det var dags för att pressa, förlåt läsa. Det enda lite dumma var väl att i samma veva som kläderna flög av oss parkerade ett dagis på andra sidan dammen för att titta på ankorna. Problemet med den ekvationen var att om man för ett ögonblick inte tittade på ankorna från deras position så tittade man rakt på oss. Och det enda man såg då var filtar som lades ut och tröjor och skor som flög i luften - och sen fyra skapligt kritvita kroppar som försökta få ur det absolut mesta av vintersolen.

Vi tyckte det var kul i alla fall, men några minuter senare visade det sig att det tyckte nog inte dem för en mycket snäll säkerhetsvakt (med handfängsel hängande i byxlinningen) kom fram och frågade om vi hade en bra dag och sa något om att det var fint väder - innan han på ett mycket trevligt sätt sa att man inte fick ta av sig kläderna i "parken". Tusen tankar flög genom vårt huvud. "Ingen sol, kritvit, genomskinlig, kommer inte ens fastna på bild längre, kommer bli mobbad när jag kommer hem". Men vi var snälla och tog på oss kläderna typ. Jenny sov när han kom så hon satt kvar i bikiniöverdel med ett trotsigt "jag har inte hört vad du sa"-uttryck i ansiktet (men hon är bara 21 också...). Och eftersom den gode vakten dök upp endast för att sätta dit oss så var det garanterat någon som hade skvallrat. Vi tror på dagisfröknarna, men skulle också kunna vara pensionärerna. De hade dock behövt rätt bra glasögon måste jag säga.

Men vi hade det skönt och jag fick en hel del läst ändå. Så livet lekte ända till jag kom hem, tog en löptur, duschade, åt och sen kom på att allt jag hade läst hade jag läst i onödan, eftersom den delen av häftet inte ska testat imorgon på testet.

Så för att göra den korta historien som jag precis gjort lång kort igen har jag inte åstadkommit någonting idag. Jag har inte pluggat till testet och jag har inte blivit brun. Jag har dock ätit en glass.

Bilder kommer (Rebecca?), men det är faktiskt så illa att det inte är så att jag inte orkar här hemma på internet. Det fungerar faktiskt inte. Maken till otillförlitligt internet får man leta efter. Sen har jag nog inte tagit så många ändå. Men ska försöka fånga några modegodbitar på kort i skolan imorgon kanske. Det kan bli kul.

Skolan börjar så smått lida mot sitt slut förresten. Konstigt. Imorgon har jag min sista tutorial, obligatoriska seminarium kanske man kan översätta det till. Sen är det bara några veckor kvar till alla exams. Så det kanske blir en hel del läsande. Men det mesta har ju gått bra hittils så det löser sig nog.

Haha, jag fick upp en bild. Det tog bara tio minuter. Tänkte jag kunde bjuda på en bild från vår bakgård som mer liknar ett koncentrationsläger än en mysig uteplats. Men det var sol så jag och Rose tog ett glas vin. Bredvid mig ser ni en stor kruka full med jord och sten - och en hel del kattpiss. Så på den har vi lagt en gammal heltäckningsmatta - även den säkert full med kattpiss. Det fina plåtplanket bakom oss slutar i med en halvmeter hög taggtråd, men det avslöjar inte bilden. Det svarta bredvid mig är någon form av "svarta tavlan" som vi inte alls vet vad den gör där. För att slutföra den gemytliga bild kan jag meddela att utemöblerna är buckliga. De har nämligen smällt i solen. Welcome to Africa!

Mode i Sydafrika = no no no no no.

Något sådant verkar faktiskt på riktigt inte finnas här. Nu vill jag verkligen inte kalla mig själv för en modeslav eller något sådant. Jag vet knappt vad jag sätter på mig. Men en sak är jag ganska säker på, mjukisbyxor gjorda av någon slags plast som liknar svartfärgat gladpack gift med en sopsäck. Det är inte snyggt, det tar jag inte på mig till skolan. Jag måste också säga att jag undviker att bära jeans där min rumpa inte får plats. Likaså är det väl inte jättehett med blå slingor i håret, rosa läppstift och en t-shirt med pokemon på, fast där kanske jag har fel. Vidare undviker jag också att ta på mig samma klänning som jag skulle bära på ett bröllop när jag går till skolan, det känns lite väl mycket skulle jag säga.

ydligen fungerar det inte riktigt så i Sydafrika, eller i alla fall inte i Kapstaden. En dag på campus och du har sett exakt varenda klädesplagg du kan tänka dig. Det är de typiskt afrikanska klänningarna, det är minikjolar, det är mjukisbyxor, jeans, shorts, kostymer, manchesterkostymer, något kostymliknande med kavaj, basker och portfölj (allt på en och samma person som ser ut att vara ungefär 15 år, Xhosa-kultur tydligen), långkjolar, galaklänningar, hattar, kepsar, rastamössor, en vanlig t-shirt, en ovanlig t-shirt, nätstrumpbyxor, tajtast du kan tänka dig, så stort så tre människor får plats i ett byxben. You name it, I have seen it.

För att inte tala om vinterjackorna. Ojojoj. Det ser ut som något vi köpte på klädbytardagarna i Öppet hus när vi var sju år. Inte senaste mode alltså. Sen är det lite absurt i sig att de faktiskt går med vinterjackor som mycket väl kan mäta sig med min fjällräven. Vi springer runt i shorts och flipflops.

Så vad kan vi då lära oss av detta. Jo, i Kapstaden kan man se ut precis hur som helst - vilket är en befrielse i sig. Men det gör faktiskt shoppingrundorna för en svensk som jag aningen svårare.

Regnar gör det idag också, och jag kan svära på att jag hade nåt slags kryp, kanske en mus, i några avloppsrör som går i mitt rum imorse. Lät som om något sprang runt och krafsade. Jag glömde mitt häfte med texter jag skulle läsa ute i bakgården igår, och som sagt. Det har regnat hela natten. Bra idé Johanna!

Man kan väl säga att inte allt går precis som det ska just nu! Vi ska till ett köpcentrum idag i alla fall. Ska shoppa för luft. Det blir nog bra det!

Solen skiner i alla fall i Kapstaden idag. Det är nog rätt varmt och jag vill hoppa i min bikini och försöka rädda brännan lite, men vår bakgård är inte den mest soliga i världen just nu och sitta ute på gatan tror jag är en rent ut sagt usel idé.

Igår var vi iväg på en liten tur till en liten by utanför här. Kanske inte världens mest roande ställe, men vi åt i alla fall lunch och jag köpte vantar, logiskt. Sen tittade vi på världens sämsta film någonsin, Elizabethtown. Så makalöst urusel!

Och nu är jag här. Tror jag ska försöka klämma in mig i hörnet på bakgården som har sol. Skam den som ger sig. Lika bra att läsa lite också kanske, ifall mamma kommer så är det ju dumt om jag inte fullföljer min pluggplan.

Ha en fin söndag Sverige! Förresten, märker man av askan som vanlig gående på jorden??

Arg som en stiiiiingrocka är jag!

Förkylningen är bättre också. Funderar på att spela tennis idag till och med, men det är lite kyligt och blåsigt så det kanske är dumt. Ska undersöka saken närmare under dagens lopp.

Annars vill jag i alla fall meddela att jag som svensk lyckades med att inspektera VM-stadion. Känns aningen onödigt, nu när de blågula ändå inte kommer hit, men nu vet ju jag något som de inte vet i alla fall - hur den ser ut. Den är stor, Ejendals har inte så mycket att komma med om jag ska vara ärlig. 68000 personer går in om jag har förstått rätt. Matchen då? Brasilien vann med 1-0, men jag brydde mig kanske inte jättemycket.

Om några dagar kommer mamma hit i alla fall. Det ska bli prima kul, får se vad vi ska hitta på!