ikapstaden

I detta hus samt väldigt färgglada matrum fyllde jag 25 år!

Och här har jag fått mina första bed bugs-bett. Men de tänker jag inte visa någon bild på.

Det har hänt en hel del andra roliga saker här i huset också, men framföra allt så har jag som sagt bott här i fyra månader av mitt liv. Därför känns det lite sorgligt. De kommande två nätterna ska jag spendera uppe i bergen och därefter blir det två nätter hos holländskorna (det känns som jag redan har berättat det). Sen blir det Sverige och Kaptensgatan 19 A i Linköping. Underbart! Men Kapstaden kommer alltid finnas där!

Så då blir det till att packa istället. Kanske mer produktivt men absolut inte lika roligt. Men ska börja med en tallrik havregrynsgröt och en kopp te.

Semester är ju inplanerad måndag till onsdag och jag fixart'. Har ringt och pratat med turistbyråer och diverse boenden. Vi ska åka till ett naturreservat, typ, uppe i norra Western cape och där ska vi mest hänga och kanske vandra lite. Får jag och Rose som vi vill ska vi kanske köra lite hästridning också, men Jenny blåvägrar. Men skam den som ger sig, och eftersom det är jag som är fixarn' så har hon faktiskt inte så mycket att säga till om. Eventuellt kan hon få köra mountain bike bredvid. Det enda problemet är att vägarna tydligen inte är så bra, och eftersom vår bil inte heller är så bra så vet vi inte riktigt hur vi ska lösa det här. Får kanske ta den lilla säkra rutten istället för den långa, lite mer riskabla. Jag vill ju gärna inte bli fast ute i ödemarken med en punktering och missa flyget hem. Men å andra sidan är jag uppvuxen i Siljansnäs och ärligt talat, hur mycket sämre kan vägarna bli?

Utöver det har jag köpt blommor till min tenniscoach. Nu är det bara att hoppas att han är där när jag kommer. Annars blir det ju lite tråkigt.

Nu ska jag börja packa, i alla fall på papper. Det är en riktigt klurig logistik att få ihop det här med en flytt (vi bor sista dagarna hos holländskorna om jag inte sagt det), en semester, och en massa saker som jag nog antagligen inte behöver igen - typ shorts. Har jag sagt att det är kallt här? Men som sagt fix var mellannamnet idag.

Sen ska jag simma också!

Hit beger vi oss!

Jobbigt!!!

Annars har jag tio dagar kvar nu. Det är ju helt vansinnigt! Och alla dagar har någon form av planering också så tiden kommer bara rinna iväg. Och eftersom jag gör allt just nu för att slippa läsa mina antropologi-artiklar (om jag inte har sagt det förr så säger jag det nu: antropologi är det mest meningslösa jag någonsin sysslat med!) tänkte jag delge er denna planering:

Tisdag-torsdag: Plugg. Sista exam 16.30 på torsdag. Därefter blir det nog bara middag och lugnt.

Fredag:Packdag. Det behövs en strategi och den skall utformas under denna dag. På kvällen ska vi ner till long-street och äta middag och dansa

Lördag: Matmarknad med allt gott ni kan tänka er på förmiddagen. Mera packning på dagen och Pancho's på kvällen.

Söndag: Museumdags. Måste ta mig till District 6 museum innan jag åker. Det handlar om det område nere i city som totalt tömdes på sin befolkning för att apartheid regimen tyckte det var en bra idé.

Måndag: Avfärd på minisemester till Cederberg mountains, ett fint naturområde tror vi. Det är väl inte världens mest planerade semester än så länge.

Tisdag: Cederberg

Onsdag: Hemfärd från semestern och gå på konsert med våra vänner på kvällen (Konsert är här lika med en litet ställe längre bort på gatan som serverar god afrikansk mat och har en liten scen där de sitter och spelar musik. Sen blir det till att säga hejdå till alla efteråt.

Torsdag: Fixa klart allt. Ge iväg kläder som inte får följa med hem, försluta väskan etc. På kvällen bär det av till Stellenbosch för en sista middag med tjejerna.

Fredag: Mitt flyg går inte förrän sent men åker till flygplatsen på morgonen för Jenny och damerna ska flyga till Mocambiqe tidigt. Och då verkade det vettigt att ta en taxi dit med dem lika gärna som att sitta i ett tomt hus och vänta. Avfärd!

Så om jag nu skulle vara frånvarande här på grund av diverse internetproblem, eller att jag flytt landet för att slippa min artiklar så vet ni vad jag håller på med enda fram till att jag landar på svensk mark igen och ska få en efterlängtad kram av Fredrik!

Nu är jag i alla fall i skolan. Jenny och Elizabeth gör exam i tre timmar, min tog 45 minuter. Så jag ska vänta. Roar mig med att ladda hem P3 dokumetärer på skolans gratisnät. Datorn att det skulle ta sju timmar att ladda hem en dokumentär, bra nät det här. Men jag är optimistisk. När datorn tagit sitt förnuft till fånga ska jag gå och simma. Sen ska jag vara ledig i en hel vecka till det sista eldprovet.

Idag, exakt på dagen, är det två veckor kvar här. Ju närmare hemfärd det kommer ju kortare känns det som om jag varit här. Men tittar man i bildmappen på datorn verkar det som jag ändå varit hemmifrån ett tag nu.

Ha i alla fall en underbar fredag alla kära läsare! Saknar er!

Slänger med en bild från vår eminenta bowlingmatch vi hade i hallen härom veckan. Fotboll och vattenflaskor, prima liv!

Men jag har varit duktig, tagit mig igenom dryga 60 A4 med sex powerpoint-slides på var papper. Det blir i runda slängar nästan 400 slides det. Oerhört tveksamt att jag kommer ihåg något dock, så jag hoppas på mirakel eller att tentatanten som skulle tagit med sig exampapperen till skolan imorgon glömmer dem. Då kan det gå riktigt bra.

Nu är jag i alla fall så trött så jag somnar sittande, men har inte tid att sova riktigt än. Funderar därför på att ta bilen till McDonald's och inhandla en McFlurry i drive-through'n. Det borde sätta sprätt på hjärncellerna igen.

Slänger in en bild på sängeländet också, om det fungerar...

Observera det vackra (och hela) kaklet i bakgrunden...mhmm

Jag tänkte uppdatera er på hur det fungerar med sängar här i Afrika för tillfället, speciellt då min säng. Numera sover jag på en luftmadrass placerad på min säng. Orginalmadrassen har skaffat sig en vulkankrater mitt i sig vilket gör att komforten är diskutabel = obefintlig. Till detta hör de oisolerade väggarna och fönstren samt en inte alltför värmande temperatur under nätterna. Det gör att jag i natt sov i dubbla pyamasar, två filtar i sängen (en under mig och en runt mig) samt ett täcke över hela kalaset - på en luftmadrass alltså. I sverige kallas det camping. Här kallas det nog ändå rätt hygglig standard faktiskt.

Själv sitter jag med ett hår som inte sett shampo sen Stobrittanien hade kolonialiserat Sydafrika, en tröja som sett tvättmaskinen på minst lika länge och ett par tofflor som är minst fem storlekar för stora. Det enda positiva är att jag har ett par nya glasögon, men skimret av dem dränktes ganska snabbt av glåmigheten från allt det andra.

Jag studerar till exams om ni inte förstod det och förväntar mig absolut ingen förbättring av läget eller humöret förrän tidigast nästa fredag. Det betyder en vecka kvar. Jag lär i alla fall spara in på shampokostnader...

ett paket Wasa knäckebröd. Det gör lite ont i hjärtat, men ändå gläder jag mig så vansinnigt till efter min lilla lässtund jag snart ska ha - när det är dags för första knäckebrödsmackan. Men det är engångsföreteelse. När jag kommer hem blir det Leksandsknäcke som vanligt!

Ps. Vansinnigt dyrt var det också!

Vi har tagit oss fram till ett inlägg om den Sydafrikanska polisen. Först kan konstateras att det finns en hel del av dem. Det går inte en dag utan att man ser minst tre polisbilar (förutom de dagar man bara stannar inne då, men då hör man vanligtvis i alla fall en).

Sedan vill jag försöka beskriva dessa bilar. Det närmaste jag kommer är en sådan där gammal poliseskort dragen av hästar man ser i kostymdramor. En låda med lite galler på i stort sätt. Annars finns det nog vissa likheter med de bilar som används för att omhänderta lösa djur. Det är alltså en bil med ett framsäte och där baksätet består av en gallerbur som öppnas som bagageutrymmet. gallerburen är i och för sig täckt av bilplåt, men man ser gallret mycket tydligt genom fönstren. Det ser inte så bekvämt ut där bak.

Men det är ju ingen fara på taket. De som får sitta där har säkert gjort sig förtjänt av det. Det värsta kommer när vi kommer till den tredje informationspunkten, nämligen poliserna själva.

Häromdagen var jag och Florine på polisstationen. Vår bil blev påkörd för en månad sen och vi anmälde det då samma dag. Dock änmälde vi vid "fel" station, men de tog emot anmälan och skulle skicka den rätt. Förra veckan fick vi reda på att de tappat bort den. Så vi begav oss helt enkelt till "rätt" station för att göra en ny. Där inleddes byrokratiska förhandlingar och några smålögner från vår sida (vi åker snart hem, vi har bråttom, vi ska snart lämna tillbaka bilen...) för att få det hela gjort på vårt sätt. Vi lyckades, men det var inte detta som var problemet. Utan mitt i min febrila argumentation med konstapel 1 börjar konstapel 2 ohämmat att stöta på mig. Han avbröt mig och ville ha mitt namn, han avbröt mig för att fråga om jag hade facebook, har avbröt mig och frågade var jag kom ifrån för att sen hävda att han skulle följa med mig tillbaka till Sverige och att jag skulle presentera honom för min familj, varpå han sedan började skrika till alla andra inne på stationen att han skulle åka till Sverige. Han avbröt mig och frågade var jag bodde och sa att han skulle komma på mitt avskedsparty. Jag sa då att jag inte skulle ha nåt sånt för vi ska åka på minisemester, då skulle han följa med oss på den för "det är säkrare att åka runt med en poliskonstapel".

Tillslut lyckades Florine få det vi ville ha, eftersom jag var satt ur spel av den konstant pratande konstapel 2, och vi kunde gå. Men inte förrän herr konstapel 2 hade gett mig mobilnumret till varenda polis som var närvarande i rummet. Väl ute höll jag på och spy, så obehagligt var det. I min värld är poliser de som ska skydda mig från sådana typer. Hur säger man åt en polis som står med ett flin på läpparna och pistolen på höften att sluta och lämna mig ifred? Jag hade väl någon önskan om att de var någorlunda professionella. Tji fick jag.

Kontentan är i alla fall ett nytt motto: Håll mig undan polisen i en månad till så mycket det bara går!

Så jag har väl lite att göra. Ska iväg till skolan en sväng sen och leta efter gamla exams också. Men ikväll ska vi i alla fall ta ledigt och ut och äta och fira att Jenny och Florine har lämnat in en uppsats. Imorgon bitti sen ska vi gå till en marknad och äta frukost och titta lite.

Så godnatt!

Fredagen (April tog ju egentligen slut redan då, men men) började med ett besök på stranden. Vi var väl ungefär de enda, men varmt som stryk var det faktiskt och brännan bättrades på lite. Känner ju ändå någon form av press att vara brun när jag kommer hem (men regn den kommande månaden gör att det kommer bli en utmaning).

Efteråt var det födelsedagskalas för Wilton, en sydafrikans typ med det största hjärta jag varit med om. Kul också att få vara hemma i ett riktigt hus, där folk faktiskt bor på riktigt. Maskerad var det (som jag nämnde i förra inlägget) så jag drog på mig någon form av Lady Gaga outfit, eftersom jag tydligen har blivit känd som Lady Gaga-freak här nere (jag menar bara att det är bra dansmusik). Med mig i bilen hade jag i alla fall emo-Jenny, Audrey Hepburn och en clown. På kalaset träffade vi någon mystisk typ från Star Wars, Asterix och Obelix, vampyrer och jag vet inte allt. Det var trevligt, men blev inte allt för sent innan det var dags att köra hem igen.

För på lördagen var det dags för utflykt. Vi tycker väl att det är dumt att inte utnyttja att vi faktiskt har en bil så vi har nu snart kört runt hela Western Cape (provinsen vi bor i) och tittat. Fast vi har mest åkt bil. Men det är helt klart kul det med. Och jag har sagt det förut men jag säger det igen, det är ett fruktansvärt vackert ställe det här. Det platta havet som sträcker sig ända till antarktis (inte för att man ser det) och sen med ett brant berg direkt där land börjar. Magiskt är det!

Utflyktens mål var annars en marknad i Hermanus (1,5 timmes bilfärd bort). Marknaden skulle tydligen vara jättemysig. Den var helt värdelös! Sen åt vi en rätt dålig lunch och tittade på skor i en skoaffär. Så kul var alltså inte Hermanus, men nu har vi ju i alla fall sett det.

Efter det dog helgen mer eller mindre och inget speciellt har åstadkommits. Eller jag städade bilen och hittade 15 tomma vattenflaskor. Det var rätt kul.

Annars ska jag nu ut på en löptur. Måste passa på när vädret tillåter för väderprognoserna säger att vintern är på intåg med regn och rusk nästa vecka. Vet inte riktigt hur min garderob ska tåla detta, men jag har i alla fall med mig långkalsonger, får väl bli att springa omkring i dem. Men häromdagen var vi faktiskt på stranden och svettades så jag tar det hela med en nypa salt.

Hoppas ni har det bra där hemma i alla fall. Jag måste meddela att jag längtar hem nu, riktigt riktigt mycket. För varje dag som går kommer jag bara på fler och fler saker som jag saknar och älskar med Sverige. Men jag är ändå oerhört glad att jag är här och kan komma på alla de där vardagsundren som man inte vet hur mycket man egentligen tycker om annars.

Men löpning var det. Sen ska jag städa bilen. Jag gissar på att det ligger ungefär 25 tomma vattenflaskor på golvet i den där plåthögen. Plus att vi var på maskerad i fredags, där jag utklädd till Lady Gaga lyckades sprida glitter i hela förarsätet. Ett glitter som nu har spridit sig till hela bilen. Och hela huset mer eller mindre. Det skulle kunna sammanfattas med att säga att den där klänningen glittrar av sig!