Action i livet
Utdrag från ett mail från mamma:
"Katten mår prima, jag byter matskålsplats lite nu och då, så han har action i sitt liv....!"
Det är ju bra att allt är som det ska där hemma...
"Katten mår prima, jag byter matskålsplats lite nu och då, så han har action i sitt liv....!"
Det är ju bra att allt är som det ska där hemma...
Hetta och Rebecca
Idag har jag träffat Rebecca och Adde, äntligen lite välkända ansikten. Hur trevligt som helst var det, och skönt att kunna prata svenska och få det tillbaka också.
Sen kanske vi inte tog det absolut smartaste beslutet att klättra upp för Table mountain dock. Det är den hetaste dagen (igen) på länge och vi började gå mitt på dagen. Det betyder att det på vissa ställen i solen säkert var 55 grader minst, och ingen vind. Vi höll väl på och dö alla tre, men räddades i sista sekunden av skuggan som var den sista biten upp. Men när det var väl genomfört var vi mäkta nöjda med oss själva och belönades med en utsikt som inte går av för hackor. Oj, vad vackert det är här nere.
Efter ett klättrat berg åkte vi linbana ner och begav oss till stranden för att titta på solnedgången. Adde var dock aningen besviken, eftersom det inte var några moln på himmelen. Jag tyckte det var fint, och framför allt skönt att sitta ner. Dock fick jag en migränattack, så jag lever nu på lånad tid...ska snart gå att sova. Ska bara se om jag kan göra klart läxan till imorgon först och få prata lite med pojkvännen kanske.
Sen kanske vi inte tog det absolut smartaste beslutet att klättra upp för Table mountain dock. Det är den hetaste dagen (igen) på länge och vi började gå mitt på dagen. Det betyder att det på vissa ställen i solen säkert var 55 grader minst, och ingen vind. Vi höll väl på och dö alla tre, men räddades i sista sekunden av skuggan som var den sista biten upp. Men när det var väl genomfört var vi mäkta nöjda med oss själva och belönades med en utsikt som inte går av för hackor. Oj, vad vackert det är här nere.
Efter ett klättrat berg åkte vi linbana ner och begav oss till stranden för att titta på solnedgången. Adde var dock aningen besviken, eftersom det inte var några moln på himmelen. Jag tyckte det var fint, och framför allt skönt att sitta ner. Dock fick jag en migränattack, så jag lever nu på lånad tid...ska snart gå att sova. Ska bara se om jag kan göra klart läxan till imorgon först och få prata lite med pojkvännen kanske.
Och såklart, vatten!
Jonna!!! Självklart vann du vattentemperaturstävlingen. Dock var du helt ute och cyklade så jag skulle vilja säga att du vann på brist på konkurrens och inte på ovärderlig kunskap. Men vad gör det, en vinst är en vinst. Är du i Leksand på midsommar ska du får ditt pris!
Vattentemperaturen i Atlanten ligger någon stans runt 15 grader. Ibland kanske till och med 17, ibland garanterat inte mer än 11. Så bada gör man på ren och skär vilja och inte ett dugg för att det är mysigt. Förutom surf-Jens och Florine som är i bra många minuter och sen kommer upp och säger något i stil med "å vad skönt". Jag börjar hoppa som en groda så fort en våg fångar min fötter. Smärta är vad det är!
Vattentemperaturen i Atlanten ligger någon stans runt 15 grader. Ibland kanske till och med 17, ibland garanterat inte mer än 11. Så bada gör man på ren och skär vilja och inte ett dugg för att det är mysigt. Förutom surf-Jens och Florine som är i bra många minuter och sen kommer upp och säger något i stil med "å vad skönt". Jag börjar hoppa som en groda så fort en våg fångar min fötter. Smärta är vad det är!
Ett liv i Sydafrika, del 1
Ååå, nu blev blogghumöret på topp. Ett uppdrag, tack för det Therese. Såklart vill jag ju visa er hur det är här nere, hur människorna lever, klär sig, beter sig, underhåller sig osv. Har varit lite osäker på hur jag skulle få ut det bara. Försöker helt enkelt med en serie; Ett liv i Sydafrika. Kanske Ett liv i Kapstaden hade varit bättre, men skit i det.
Tid.
Detta beteende märks också mellan lektioner, på stan och på restauranger kan jag lova. FOLK GÅR SÅ LÅNGSAMT! Jag kan omöjligt röra på mina ben i ett sådant oexisterande tempo. Därför måste jag ju försöka gå om folk, vilket i sig är halvt omöjligt eftersom de går i bredaste bredd. Och vem kan klandra dem, de är ju vana med att folk går så långsamt och aldrig någonsin sysslar med omkörning. Jag springer således mer omkring i sanden bredvid gångvägarna (och blir väldigt smutsig om mina fötter) än på själva gångvägarna. Hamnar man bakom någon på en trottoar är det bara att ta en chansning och ta genvägen på gatan för att komma förbi. Ska man äta på restaurang får man snällt vänta på att den långsama servitören, den långsamma kocken och den långsamma juicepressaren ska samordna sina arbetsuppgifter, innan man kan förvänta sig någon mat.
Det hela slutar i alla fall i, en liten paus för gissningar, köer. Att ha hur mycket tid som helst betyder såklart att man inte har ett dugg problem med att köa. Det är bilköer, matköer, registreringsköer, toalettköer, restaurangköer, gå in i biblioteket-köer, mera bilköer, gå över gatan-köer och köer till jag vet inte vad. Och är det inte kö måste man ändå vänta. Vänta på att karln som har ens borttappade plånbok ska dyka upp, att säkerhetsvakten ska dyka upp, att tenniscoachen ska dyka upp, att taxin ska dyka upp, att servitören ska dyka upp, att Jenny ska bli klar (hon har anammat det här alldeles utmärkt)(nä nu var jag elak), att rödljuset ska bli grönt (eftersom inte en bil har synts i korsningen på fem minuter), att sopbilen ska dyka upp. För en svenska med tålamod lika hållbart som snö i juli är detta aningen enerverande. För en Kapstadian, eller en sydafrikan, eller antagligen även för en Afrikan fungerar detta alldeles utmärkt. Varför stressa när man kan göra allt annat än att stressa.
När jag gjorde en av mina omkörningar i skolan häromdagen fick jag ett "are you winning m'am?". Öööh, jo tydligen, fick jag väl svara då.
Så den största chocken hitintills har faktiskt varit detta. Att lära sig ha tålamod. Att inte stressa upp sig för att bilkön gör att jag nu är femton minuter sen till föreläsningen, ingen människa kommer ju bry sig. Eller att inte planera med att hinna äta ute innan det är dags att gå till hårfrisörskan, för det kommer inte gå.
Men som jag säger, hade allt varit som hemma, hade jag ju lika gärna kunnat stanna där.
Tid.
Det viktigaste att påpeka när det gäller Sydafrikaner, speciellt Kapstadianer, är tiden. Min lillebror sa efter sitt Ugandabesök att "tid finns inte i Afrika" och precis så är det. Mer huvudet på spiken kan man inte få till. Och vi snackar inte om några kvartar á la familjen Back här inte, här snackar vi total opålitlighet. Beställer man taxi och de säger om tio minuter kan de komma mellan allt ifrån fem minuter till fyrtiofem minuter. En gång undrade vi var han tagit vägen karln vi ringt, så vi ringde upp igen. "Jo, jag hittade en på vägen som behövde skjuts så jag kommer snart" var svaret vi fick - efter trettio minuter. Det var ju tur att vi skulle till stranden och inte på bio. I torsdags skulle vi hem från GoldFish-konserten och blev stående ute i ingenstans och väntade i en timme. Börjar en föreläsning klockan 9.40 så kommer den som kommer sist till föreläsningen någon gång runt 10.30, föreläsningen slutar 10.40. Men det må väl vara hänt. Värre är det när vi har en tutorial som är obligatorisk att närvara vid. Då kommer sista man tio minuter från slutet och förväntar sig att få komma in och hänga lite - och såklart tillgodoräkna sig närvaron. Det brukar inte lyckas så värst bra. Själv ber man djupast om ursäkt om man trillar in två minuter sent för att campus är enormt och jag har lite (läs jätte) dålig koll på var vissa salar ligger.
Detta beteende märks också mellan lektioner, på stan och på restauranger kan jag lova. FOLK GÅR SÅ LÅNGSAMT! Jag kan omöjligt röra på mina ben i ett sådant oexisterande tempo. Därför måste jag ju försöka gå om folk, vilket i sig är halvt omöjligt eftersom de går i bredaste bredd. Och vem kan klandra dem, de är ju vana med att folk går så långsamt och aldrig någonsin sysslar med omkörning. Jag springer således mer omkring i sanden bredvid gångvägarna (och blir väldigt smutsig om mina fötter) än på själva gångvägarna. Hamnar man bakom någon på en trottoar är det bara att ta en chansning och ta genvägen på gatan för att komma förbi. Ska man äta på restaurang får man snällt vänta på att den långsama servitören, den långsamma kocken och den långsamma juicepressaren ska samordna sina arbetsuppgifter, innan man kan förvänta sig någon mat.
Det hela slutar i alla fall i, en liten paus för gissningar, köer. Att ha hur mycket tid som helst betyder såklart att man inte har ett dugg problem med att köa. Det är bilköer, matköer, registreringsköer, toalettköer, restaurangköer, gå in i biblioteket-köer, mera bilköer, gå över gatan-köer och köer till jag vet inte vad. Och är det inte kö måste man ändå vänta. Vänta på att karln som har ens borttappade plånbok ska dyka upp, att säkerhetsvakten ska dyka upp, att tenniscoachen ska dyka upp, att taxin ska dyka upp, att servitören ska dyka upp, att Jenny ska bli klar (hon har anammat det här alldeles utmärkt)(nä nu var jag elak), att rödljuset ska bli grönt (eftersom inte en bil har synts i korsningen på fem minuter), att sopbilen ska dyka upp. För en svenska med tålamod lika hållbart som snö i juli är detta aningen enerverande. För en Kapstadian, eller en sydafrikan, eller antagligen även för en Afrikan fungerar detta alldeles utmärkt. Varför stressa när man kan göra allt annat än att stressa.
När jag gjorde en av mina omkörningar i skolan häromdagen fick jag ett "are you winning m'am?". Öööh, jo tydligen, fick jag väl svara då.
Så den största chocken hitintills har faktiskt varit detta. Att lära sig ha tålamod. Att inte stressa upp sig för att bilkön gör att jag nu är femton minuter sen till föreläsningen, ingen människa kommer ju bry sig. Eller att inte planera med att hinna äta ute innan det är dags att gå till hårfrisörskan, för det kommer inte gå.
Men som jag säger, hade allt varit som hemma, hade jag ju lika gärna kunnat stanna där.
Plugga plugga
Hmm. jag antar att det kanske inte ar sa kul att lasa har. Lite daliga uppdateringar och inget som egentligen hander. Men jag ska battra mig. Jag lovar!
Nu sitter jag aterigen pa min datorlektion. Men jag ska inte klaga, bara fr
orklara varfor det ar sa daligt med prickar over bokstaverna. Jag har fortfarande inte fatt nagon sladd till datorn heller, sa jag vaxelkor med jenny dar hemma. Mycket irriterande, men det kanns som att ett inte helt fungerande system hor hemma hur bra som helst i Sydafrika.
Lat mig inte ens borja prata om toaletterna. Ska gora det en annan gang dock, kan jag lova.
I helgen kommer Rebecca och Adde pa besok. Ni kan ju gissa hur kul det ska bli!!
Ikvall ska vi ner pa stan och aterigen ga pa gold fish. De skas spela pa ett utestalle. Fredrik har meddelat mig att de finns pa spotify, sa lyssna pa det vettja. Jag kommer plaga er hela sommaren anda, sa det ar lika bra att vanja sig. Fast det ar ca tusen ganger battre live!
Imorgon har jag mitt forsta test.
Norrbaggarna blev for forsta gangen arga nar jagmeddelade att vi vann stafetten. Hahaha. Det varmde ett blagult hjarta!
Till sist. Fragestund!!!! Eftersom jag inte far nagra kommentarer (buhu) sa ar jag radd att ni inte ar nojda med det ni far, eller kanske bara inte orkar. Inte vet jag. Men skit i det. Tankte i alla fall fraga om det ar nagot ni vill veta? Nagot jag ska skriva mer om. Nagot jag ska skriva mindre om. Nagot jag maste gora? Shoot!
Jag trivs i alla fall prima. Och jag langtar hem och saknar alla dar hemma jattemycket. I teoring gar det nog inte ihop, men i mitt huvud gar det prima. Dagen jag ska ake hem kommer jag vara lycklig och under tiden jag ar har kommer jag vara - lycklig. Svarare an sa ar det inte.
Men nu ska jag farglagga mina kolumner i excel.
Nu sitter jag aterigen pa min datorlektion. Men jag ska inte klaga, bara fr
orklara varfor det ar sa daligt med prickar over bokstaverna. Jag har fortfarande inte fatt nagon sladd till datorn heller, sa jag vaxelkor med jenny dar hemma. Mycket irriterande, men det kanns som att ett inte helt fungerande system hor hemma hur bra som helst i Sydafrika.
Lat mig inte ens borja prata om toaletterna. Ska gora det en annan gang dock, kan jag lova.
I helgen kommer Rebecca och Adde pa besok. Ni kan ju gissa hur kul det ska bli!!
Ikvall ska vi ner pa stan och aterigen ga pa gold fish. De skas spela pa ett utestalle. Fredrik har meddelat mig att de finns pa spotify, sa lyssna pa det vettja. Jag kommer plaga er hela sommaren anda, sa det ar lika bra att vanja sig. Fast det ar ca tusen ganger battre live!
Imorgon har jag mitt forsta test.
Norrbaggarna blev for forsta gangen arga nar jagmeddelade att vi vann stafetten. Hahaha. Det varmde ett blagult hjarta!
Till sist. Fragestund!!!! Eftersom jag inte far nagra kommentarer (buhu) sa ar jag radd att ni inte ar nojda med det ni far, eller kanske bara inte orkar. Inte vet jag. Men skit i det. Tankte i alla fall fraga om det ar nagot ni vill veta? Nagot jag ska skriva mer om. Nagot jag ska skriva mindre om. Nagot jag maste gora? Shoot!
Jag trivs i alla fall prima. Och jag langtar hem och saknar alla dar hemma jattemycket. I teoring gar det nog inte ihop, men i mitt huvud gar det prima. Dagen jag ska ake hem kommer jag vara lycklig och under tiden jag ar har kommer jag vara - lycklig. Svarare an sa ar det inte.
Men nu ska jag farglagga mina kolumner i excel.
Och så lite sådana där fotografier igen!
Rhodes memorial som vi var uppe på och...
...tittade på utsikten!
Long beach
Vy över Long beach
Canal Walk. Ett stort stort stort köpcentrum!
Atlanten
Den femte helgen
Typiskt. Jag skrev ett inlägg, sen lade internet ner. Så jag får skriva om det.
Igår blev tjejerna bjudna på middag av Jens, tysken. Den bästa lasagnen på länge, tänk att vanlig mat kan smaka så oerhört gott när man är på ett ovanligt ställe. Sen bar folket av ner mot stan och lämnade mig ensam hemma, vilket passade mig utmärkt. Man känner att man behöver få vara själv lite ibland när man lever i ett hus med fem andra människor. Så jag satt och tittade på live-uppdateringar från skiatlon på datorn medan jag skrev på msn med Fredda. När det sen började hetta till (och svenskarna ledde) frågade han om jag ville titta lite. Så sagt och gjort så tittade jag på slutet av loppet via skype tillsammans med Fredrik. Riktigt mysigt var det, och det skadade ju inte att vi fick ett brons och ett guld heller - jisses.
Idag har jag än så länge haft sovmorgon och suttit och pratat med Sam (amerikan) som var här när jag vaknade. Jag blev lite förvånad måste jag säga att den som mötte mig i min pyamas på väg mot toaletten inte var en av alla de människor som faktiskt bor här utan en utböling från andra sidan Observatory. Men han var här och lånade tvättmaskinen tydligen. Annars är det lite som Vänner här huset, folk kommer och går som de vill och bara hänger. Men jag gillar det. Nu ska jag i alla fall försöka knapa ihop en presentation om job description, sen ska jag nog ansluta till Jenny som sitter och läser på bakgården och se om min hus vill känna lite på solen eller inte.
Heja Sverige!
Igår blev tjejerna bjudna på middag av Jens, tysken. Den bästa lasagnen på länge, tänk att vanlig mat kan smaka så oerhört gott när man är på ett ovanligt ställe. Sen bar folket av ner mot stan och lämnade mig ensam hemma, vilket passade mig utmärkt. Man känner att man behöver få vara själv lite ibland när man lever i ett hus med fem andra människor. Så jag satt och tittade på live-uppdateringar från skiatlon på datorn medan jag skrev på msn med Fredda. När det sen började hetta till (och svenskarna ledde) frågade han om jag ville titta lite. Så sagt och gjort så tittade jag på slutet av loppet via skype tillsammans med Fredrik. Riktigt mysigt var det, och det skadade ju inte att vi fick ett brons och ett guld heller - jisses.
Idag har jag än så länge haft sovmorgon och suttit och pratat med Sam (amerikan) som var här när jag vaknade. Jag blev lite förvånad måste jag säga att den som mötte mig i min pyamas på väg mot toaletten inte var en av alla de människor som faktiskt bor här utan en utböling från andra sidan Observatory. Men han var här och lånade tvättmaskinen tydligen. Annars är det lite som Vänner här huset, folk kommer och går som de vill och bara hänger. Men jag gillar det. Nu ska jag i alla fall försöka knapa ihop en presentation om job description, sen ska jag nog ansluta till Jenny som sitter och läser på bakgården och se om min hus vill känna lite på solen eller inte.
Heja Sverige!
Väder
Jag vet att ni har det lite slitsamt med all snö där hemma, och jag försöker inte strö salt i såret eller något. Men ojojoj så varmt det är här idag. Och vår bakgård är en liten betongklump med plåtstängsel runt (med taggtråd på toppen, men den har nog ingen effekt på värmen tror jag) så att gå ut där är som att sätta sig i alla Finlands bastuar på samma gång. Omöjligt. Att gå ut och gå går inte heller, för jag går inte tillräckligt fort för att få någon egentlig vindeffekt, så det går bort. Kvar är då alternativet att sitta här i vår cementbuker med fläktarna på för fullt och försöka plugga. Men det får allt annat än bra. Så då sitter jag bara här och gör ingenting. Tvättar. Men jag kan knappt hänga upp tvätten, för linan är på bakgården. Så jag bloggar. Men det är nog egentligen dumt det med för den stackars datorn är nog snart överhetted. Damsuga ska jag nog göra, och tvätta min lakan - fast jag kan nog inte torktumla dem. Torktumlaren står i det enda någorlunda svala rummet vi har, vill inte förstöra det.
Igår var tjejerna ute och åt. Skönt att slippa karlarna för en sekund måste jag erkänna.
Igår var tjejerna ute och åt. Skönt att slippa karlarna för en sekund måste jag erkänna.
Den varmaste dagen hittils
Det är den varmaste dagen hittils, garanterat. Man kan knappt vara ute. Vilket tur att vi måste plugga hela dagen då, jag och Rose.
Hoppas ni har kul i snökaoset!
Hoppas ni har kul i snökaoset!
Computer literacy
Nu ar det ater igen dags for den roliga lektionen i datorkunskap. Jag tror att power point star pa programmet och jag tror att det inte kommer bli sa svart den har gangen heller. Om jag i alla fall kunde fa lara mig hur man skriver riktigt pa en dator eller nat, men icke. Jag lar mig hur man infogar bilder i word. Anton kan ju det!
Maste kila!
Maste kila!
God morgon
Som ett mirakel fungerar Jennys sladd i min dator! Inte perfekt kanske, men den fungerar ju nu i alla fall.
Idag har jag sovmorgon. En hel timme men jisses vilken skillnad det var. Var till och med uppe bra tidigt ändå utan att bli trött så nu hinner jag uppdatera mig lite på os. Ska inviga Jens bil idag till skolan. Detta blir nog sista dagen i skolan för veckan också, tar nog en dag ledigt imorgon och försöker hitta en sladd någonstans i detta inte alltför lilla land. Sen är det ju beach friday på schemat med, icke att förglömma.
Nu sitter jag i alla fall här och äter frukost. Lite "färskpressad" juice, en fralla med kyckling och gurka och en tallrik yoghurt med banan och jordnötter. Prima liv. Idag ska jag göra entré på tennisbanan vid tre för första gången. Önska mig lycka till för det kan gå precis hur som helst!
Idag har jag sovmorgon. En hel timme men jisses vilken skillnad det var. Var till och med uppe bra tidigt ändå utan att bli trött så nu hinner jag uppdatera mig lite på os. Ska inviga Jens bil idag till skolan. Detta blir nog sista dagen i skolan för veckan också, tar nog en dag ledigt imorgon och försöker hitta en sladd någonstans i detta inte alltför lilla land. Sen är det ju beach friday på schemat med, icke att förglömma.
Nu sitter jag i alla fall här och äter frukost. Lite "färskpressad" juice, en fralla med kyckling och gurka och en tallrik yoghurt med banan och jordnötter. Prima liv. Idag ska jag göra entré på tennisbanan vid tre för första gången. Önska mig lycka till för det kan gå precis hur som helst!
Tekniskt problem
Ett mindre tekniskt problem har uppstått, min dator har pajat. Eller den dær svarta krumiluren som sitter på sladden, adaptern kanske, har kraschat. Den beslutade sig før att gøra det igår nær jag skulle sætta i sladden till datorn. Det blev væl någon kortslutning av något slag før proppen gick och det børjade lukta brænt i rummet mitt - fårn den svarta lilla lådan. Skit skit skiy sæger jag bara. Så nu inleds operation hitta en ny sådan till mig och den operationen inleds på den hær datorn. Ni kan ju gissa nationalitet på ægaren... Jag har också en agent i Sverige vid namn Fredrik som hjælper till så gott det går. Tack før det ælskling!
Annars har det varit en bra dag. Har varit på skolan, ætet half price pizza på Obz cafe och vaxat øgonbrynen. Slagit huvudet i en dørrkarm också!
Annars har det varit en bra dag. Har varit på skolan, ætet half price pizza på Obz cafe och vaxat øgonbrynen. Slagit huvudet i en dørrkarm också!
Verkligheten
Ibland slår verkligheten till. Igår fick vi reda på att en kille blivit knivhuggen till döds några hundra meter från där vi bor (eller nån kilometer - lite oklart). Tre killar blev rånade men vägrade ge ifrån sig sina saker. Tänkte att jag skulle tala om det i alla fall för att förklara vilken verklighet människor här lever i, och jag också eftersom jag nu bor här. Svårt att förstå att det händer var som helst och när som helst och dessvärre ganska ofta när man sitter i kalla Sverige och tittar på På spåret. Inget ont om På spåret alltså, det är bara två olika världar. Och nog vore vi dumma där hemma om vi inte utnyttjade den underbara plats vi lever på. Men nu ska vi inte vara nedslagna, jag älskar fortfarande Sydafrika och vi är försiktiga, så försiktiga som det går att vara. Tappade dock min plånbok idag, vilket gav mig en ångestattack, hjärtblödning och magsår. Men den återfanns med komplett innehåll hos säkerhetsvakten på biblioteket så det var lugnt. Simmat har jag gjort också, riktigt prima pool dom har här. Och nästan själv i den var jag.
Och för att göra stämningen ännu gladare så kör vi lite fler bilder från helgen.
Folkmassa på plats
Nyanga, en lite finare township gata om jag får gissa
Jag med en söt och ihärdig flicka som jag inte riktigt fick ur nåt namn.
Försökte lära dem hur man dansade rumt en midsommarstång. Vanlig runddans gick prima, men små grodorna gick väl inte riktigt hem kanske.
Köket, utan diskho.
Prioriteringar. På andra sidan i köket fanns - tv-spel, tv, högtatalare, sattelittv mm. Men alltså inget vatten i köket.
Träningsvärkstisdag
Jag är fullkomligt övertygad om att det är ett riktigt ord, träningsvärkstisdag alltså. För idag är det tisdag och jag har en faslig träningsvärk. Och jag antar att ni vill veta varför.
Jo, i söndags tittade jag på bilder från stranden och konstaterade att min svenska vinterkropp inte är vänlig för omgivningen att visa i bikini. Därför (och för att jag mår så mycket bättre då såklart) måst jag börja träna. Därför var jag ute och sprang igår.
När jag sen kom hem från löpturen hade jag en ansiktsfärg som skulle gjort varenda rödljus i Kapstaden avundsjuk, och det är några stycken vill jag lova (kanske var det därför varenda ett av dem bråkade med oss på vägen till skolan idag - avundsjuka). Hur som helst, väl innanför dörren och mäkta imponerad över mig själv frågade Sam (amerikan) om jag skulle med och vandra lite. Upp en liten vända på berget bara. Troligt, sa jag med mycket mycket ironi i rösten - och följde med. Så upp det bar till ett memorial ställe ovanför där vi bor. Inte så långt, men rätt så brant. Slutade med att mina ben totalt var ute och, mer eller mindre, gick i tre och en halv timme. Och det slutade såklart i träningsvärk idag. Har nog inte rört mig på tre månader innan det. Idag är jag i alla fall vansinnigt stolt över mig själv.
Idag ska jag simma en sväng och sedan signa upp mig på att börja spela tennis, hoppas jag. Är peppad som bara den i alla fall på att ge pappa och bröder en match när jag kommer hem!
Men innan jag får ägna mig åt sådana förlustelser ska jag gå på föreläsning och göra något slags skrivtest, och jag är inte så peppad för det. Mina skrivkunskaper i engelska skulle helt klart kunna vara bättre. Men det är väl därför jag är här.
En bild från helgen. Dansar med några flickor i Nyanga - township.
Mer hann jag inte med nu.
Vi tänkte
Vi tänkte stanna hemma idag och göra skolarbete. Men sen kom vi på att man kan åka till stranden istället. Så vi åker dit. Och försöker läsa där istället.
Till min besvikelse ser jag att ni är alldeles för dåliga på att gissa vattentemperatuen! Jag vill ju bara ha lite kommentarer. Plus att annars vinner Jonna, eftersom hon är den enda som gissat, och det kan ni väl ändå inte gå med på. Så kör i vind - GISSA!
(Äsch, det gick inte ens att lägga upp en bild när jag väl försökte, så ni får titta på de andra strandbilderna och avgöra kyla/värme).
Nu drar jag i alla fall!
Till min besvikelse ser jag att ni är alldeles för dåliga på att gissa vattentemperatuen! Jag vill ju bara ha lite kommentarer. Plus att annars vinner Jonna, eftersom hon är den enda som gissat, och det kan ni väl ändå inte gå med på. Så kör i vind - GISSA!
(Äsch, det gick inte ens att lägga upp en bild när jag väl försökte, så ni får titta på de andra strandbilderna och avgöra kyla/värme).
Nu drar jag i alla fall!
Township
Haft en upptagen dag. Sova var det första jag tog mig för. Det var välbehövligt vill jag lova efter en ganska sen kväll hos Jens igår på inflyttningsfest igen.
Sedan bar det av på utflykt med våra hyresvärdar ut till kåkstäderna. Eller nästan i alla fall, den lite finare delen var det nog. Husen var gjorda av betong och inte plåttak och det fanns rinnande vatten, om än inte i köket. Däremot hade de en enorm stereoanläggning och tv-spel. Det gäller väl bara att prioritera antar jag. Vi var kanske 25 stycken studenter (till större delen) som åkte dig, så vi drog ju till oss lite uppmärksamhet. Så hela dagen har jag spenderat med minst fyra stycken barn runt mina ben bråkande om att få ta kort med min kamera. Så min kamera har under eftermiddagen tagit ca 200 bilder, jag har nog tagit 70 av dem kanske.
Sedan var det tydligen väldigt kul att rida på våra ryggar och axlar också. Så det blev ett litet träningspass när man sprang omkring med en liten flicka på ryggen och galopperade runt. De var i alla fall så söta, men kanske lite påfrestande i längden.
Sedan sysslade vi också med lite gatufotboll. Jag skulle spelat men trodde inte det skulle vara så seriöst så jag hade inga skor - dålig idé. Sen fick jag nåt skräp i ögat också, convenient. Men det var fullt krig där på gatan i alla fall där två gamla skolbänkar fungerade som mål. Prispengar låg i potten också.
Sen åkte vi hem, tog en mexikansk måltid på panchos igen och nu ska vi titta på film. Om det inte är så att någon bar här i närheten visar vinter-os, i så fall går jag nog dit en sväng vid elva för att se om det blir nån skidskytte-medalj.
En sjukt härlig dag har det i alla fall varit. Det är ju kul att se lite olika saker även om det var sjukt skönt att ta en dusch när man kom hem. Det är ju inte alltid man är på ett ställe där det ligger ett skelett från en kokäke på marken.
Sedan bar det av på utflykt med våra hyresvärdar ut till kåkstäderna. Eller nästan i alla fall, den lite finare delen var det nog. Husen var gjorda av betong och inte plåttak och det fanns rinnande vatten, om än inte i köket. Däremot hade de en enorm stereoanläggning och tv-spel. Det gäller väl bara att prioritera antar jag. Vi var kanske 25 stycken studenter (till större delen) som åkte dig, så vi drog ju till oss lite uppmärksamhet. Så hela dagen har jag spenderat med minst fyra stycken barn runt mina ben bråkande om att få ta kort med min kamera. Så min kamera har under eftermiddagen tagit ca 200 bilder, jag har nog tagit 70 av dem kanske.
Sedan var det tydligen väldigt kul att rida på våra ryggar och axlar också. Så det blev ett litet träningspass när man sprang omkring med en liten flicka på ryggen och galopperade runt. De var i alla fall så söta, men kanske lite påfrestande i längden.
Sedan sysslade vi också med lite gatufotboll. Jag skulle spelat men trodde inte det skulle vara så seriöst så jag hade inga skor - dålig idé. Sen fick jag nåt skräp i ögat också, convenient. Men det var fullt krig där på gatan i alla fall där två gamla skolbänkar fungerade som mål. Prispengar låg i potten också.
Sen åkte vi hem, tog en mexikansk måltid på panchos igen och nu ska vi titta på film. Om det inte är så att någon bar här i närheten visar vinter-os, i så fall går jag nog dit en sväng vid elva för att se om det blir nån skidskytte-medalj.
En sjukt härlig dag har det i alla fall varit. Det är ju kul att se lite olika saker även om det var sjukt skönt att ta en dusch när man kom hem. Det är ju inte alltid man är på ett ställe där det ligger ett skelett från en kokäke på marken.
This is february
Ett tappert försök att fånga kåkstäderna på bild från bilen. Blev väl sådär måste jag säga, men det är i alla fall så det ser ut.
Lite regn och trafikstockningen var ett stort faktum. Blev ingen första föreläsning den dagen - kö såklart.
Konsert i Kirstenborsch. Jag måste bara meddela att omgivningarna är helt makalösa, men att det inte syns lika bra på bild. Bör upplevas!
Johanna posar och Jenny förstör, hmpf.
Pimpen (förgrunden) och Bajpen (den röda). Killarnas nya bil (som gick sönder två gånger första dagen) är den närmaste och är något av det värsta vrålåken jag sett. Som taget ur en amerikansk musikvideo. Den röda är vår bil, betydligt mindre, men har än så länge inte lagt av. I alla fall inte på motorvägen.
En av de två sjöarna som går att finna här i närheten. Atlanten kallas den visst.
Johanna solar!
Ponchos, en mexikansk restaurang. Jag kan lova att jag var lycklig där. Skulle ut på en snabb bit mat och fick vänta i en halvtimme på ett bord. Men vill man ha sina quesadillas så vill man.
Tysken Jens med hans inneboende Nagila på besök. Så söt. Hunden alltså!
After school - som vi tycker om att kalla det.
Och som avslutning ser vi en badande Johanna. Vi kör en tävling också - GISSA VATTENTEMPERATUREN!
OS
Jag sitter här i Afrika med enorm OS-feber. Och det blir ju inte bättre av att man bor med en hopp norrmän. Vintersport och Norge betyder ju nästan samma sak om man tittar i en ordbok. Jag förstår i alla fall inte riktigt hur jag tänkte när jag åkte hit känner jag nu. Fotbolls-vm börjar ju inte förrän om fyra månader, så jag hade hunnit hit tills dess även om jag stannat hemma under OS. Men hur som haver så är jag här nu och får försöka lösa det på bästa sätt. Så jag har några förslag. 1.gå till ett internetcafé och titta på SVT:s livesändningar på internet. Dock är tidskillnaden ett problem, vet inte om cafét har öppet så länge. 2.hoppas för allt vad tygen håller att holländskorna (som kanske ska få sig ordenligt presenterade som Florine och Rose) har en kanal som visar lite snö. Det finns nämligen en helt rimlig chans att så är fallet. I sådana fall ska jag bo där ett tag tror jag. Dock missar jag i så fall kommentator-kalle på skidskyttet, men det går säkert att höra i efterhand.
Annars tycker jag att Wikegård ser lite lagom läskig ut på denna, är det bara jag?
Annars tycker jag att Wikegård ser lite lagom läskig ut på denna, är det bara jag?
Från svt.se
Det blir inte alltid som man tänkt sig
Jag hade några håltimmar idag i skolan och planerade att lägga upp bilder. Men på det första stället fungerade internet, och på det andra stället fungerade inte internet - förrän nu. Och nu är alla klara och vi ska åka hem. Hem och plugga. Jag har lånat en bok till imorgon och då måste jag vara klar med den helt enkelt. Svårare än så är det inte. Sen kanske vi ska på en open mic ikväll och se vår tyska vän Jens spela. Om han vågar. Det är lite oklart på den punkten än. Men imorgon kommer jag vara i skolan länge utan att ha något att göra, så då blir det bilder så det står härliga till.
Fast det är mest universitetet och stranden på bilderna. Fast, haha, det kanske inte är så bara när hela Sverige badar i snö!
Fast det är mest universitetet och stranden på bilderna. Fast, haha, det kanske inte är så bara när hela Sverige badar i snö!
Kungen på vägarna
Idag har jag varit ute på utflykt. När mamma min kommer ska hon operera ögonen, så jag var ute och tittade på kliniken hon tänkte använda. Det såg riktigt bra ut men det var inte det jag skulle skriva om. Nej, jag tänkte skryta lite över min oerhörda chafförtalang. Efter två veckor åker jag nu utan problem, jag börjar till och med hitta. Inte överallt, men att ta sig igen down town på väg till stranden är inga problem längre, och idag åkte jag åt andra hållet ut, i vindiskriktet Constantia och hittade rätt på första försöket. Makalöst. Jag åkte själv också för första gången, och jag måste erkänna att det är lite skönt att kunna ta sig ut ur huset ensam ibland. Annars måste man ju alltid ha någon med sig, i alla fall när det är mörkt. Så det mina vänner i Sverige kan jag tala om för er, underskatta aldrig möjligheten att ta en kvällspromenad ensam!
Jaja, nog med skryt. Nu kan jag omöjligt skjuta upp det här med plugget längre.
Jaja, nog med skryt. Nu kan jag omöjligt skjuta upp det här med plugget längre.
